Salvador Sobral skriver in sig i historien genom att ge Portugal dess första eurovisionsseger. Efter 48 försök lyckades man den 49:de gången och de flesta unnar nog portugiserna en seger - oavsett vad man tycker om låten. Räkna med att det blir ett lämmeltåg av fans som spenderar sina semesterveckor i Lissabon (eller nån stad) i maj 2018.
"Amar Pelos Dois" är skriven av systern Luisa och är en hyllning till musik som skapas i hjärtat. Visst muttras det om att låten är en dröm om en svunnen tid men yngre tittare, födda de senaste årtiondena, kan knappast relatera till nostalgi. I den musikaliska sockerchock som strömmar över oss dagligen är detta en avskalade ballad, som i all sin enkelhet känns äkta och okomplicerad. Det tyder på att bidraget ligger rätt i tiden.
'Amar Pelos Dois' med Salvador och Luisa Sobral (foto: Wikipedia)
Vilka slutsatser kan vi dra av årets ESC-upplaga?
1) Portugals seger är en armbåge i sidan till alla idolstöpta artister, till överkoreograferade nummer, smaklöst tingeltangel, vita brudliknade klänningar, hybridsång och välgymmade killar med bar överkropp.
2) Allt gnäll om att tävlingen dominerats av ballader faller platt. Både jurygrupperna och folket ville ha en vinnarballad. Lika bra att ställa in sig på att det blir ett nytt balladår 2018.
3) Engelskans språkliga dominans börjar krackelera. Ett fåtal länder valde att sjunga på sitt eget språk och samtliga var i final (Ungern, Vitryssland, Portugal samt Frankrike och Italien som är direktkvalificerade). Nu hoppas vi på ännu fler språk i nästa års tävling.
GRATTIS Portugal och obrigado. Ni har visat att en bra låt klarar sig på egen ben, om artisten har känslan och hjärtat på rätta stället - och även om man inte förstår orden. Vi hissar seglen och styr i maklig takt mot Portugal för att vara framme lagom till maj 2018.
Foto: Lilian
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar