Duellernas afton i Melodifestivalen 2011

The Moniker som en tupp på en hönsgård bland 12 kvinnor, som motsvara 7 bidrag. Eller? Jag har en känsla av att det är de sju kvinnliga bidragen kanske inte betraktar sig som några höns eller låter sig styras av någon tupp. Men en sak är klar – det blir dueller där vinnarna kan vara vem som helst. Det är dueller med totalt olika låtar och det finns ringa möjligheter till en rättvis bedömning.

Såhär ser schemat ut enligt SVT:s eminenta grafik:

Jenny Silver möter Love Generation eller ”Something In Your Eyes” slåss mot ”Dance Alone”
Först ut är Jenny Silvers ABBA-kopia som ska överbevisa förra helgens besvikelse Love Generation. Med besvikelse menar jag att SVT räknat med att tjejkvartetten skulle ta sig direkt till final. Speciellt som låten är skriven av Lady Gagas RedOne.

MEN här måste jag komma med en fråga. Vad har hänt med de andra fem låtskrivarna som står som upphovsmän? Vem döljer sig egentligen bakom smeknamnen Bilal “The Chef”, Teddy Sky, AJ Junior, Jimmy Joker och BeatGeek? Varför pratar alla bara om RedOne? Med sex kompositörer för en låt på tre minuter kan man undra hur mycket den omtalade RedOne egentligen bidragit med. Varför vill inte de andra fem synas med sina egna namn? Jag vill också veta om någon av dem heter Jonas Saeed och Pia Sjöberg. Dessa två skrev nämligen “I don’t wanna dance” till Greklands uttagning och i mina öron påminner det en hel del om Love Generations ”Dance Alone”.

Rutinerade Jenny mot fyra tjejer som hårdtränat och som riskerar att sjunga falskt. Jag önskar verkligen att båda skulle kunna vara i final men med tanke på vad vi sett under de tidigare veckorna börjar jag tro att det lutar  åt att ABBA-Jenny gör en knock-out på Love Generation. Men Love Generation har årets snyggaste nummer och ärr den låt som kommer att leva vidare oavsett vad som händer.

 Loreen och Sara Varga eller ”My Heart Is Refusing Me” ska jaga ”Spring För Livet”
Båda sjunger om kärleksbekymmer. Supercoola Loreen hanterar det via en genomprogrammerad discolåt på engelska medan Sara Varga väjer att hantera sin svikna kärlek på svenska med ett akustiskt jazzanslag. Med tanke på att Sara artikulera texten tydligt och lyckas göra en hybrid mellan Lisa Ekdahl och Bo Kaspers så tror jag hon har en fördel mot Loreen.

The Moniker utbrister ”Oh My Good” medan Linda Pritchard känner sig ”Alive”
Dags för kvällens tupp eller i mitt tycke en mutation mellan Bay City Rollers och Di Leva. Jag förstår mig inte på hans låt – hur har denna relik hamnat här? Jag förstår mig mycket bättre på Lindas öststatsballad som jag fortfarande associerar till Isis Gee (Polen 2008). Linda sjunger fantastiskt och har en glamorös klänning. Därför hoppas jag hon gör krokben för Moniker.

Shirley’s Angels hoppas på ”I Thought It Was Forever” medan Pernilla Andersson gör ett motdrag  i ”Desperados”
Tre rutinerade schlagerdamer mot en kvinna som varvar sitt komponerande med att fiska ute på sin ö. Det är slimmad engelsk fabriks-schlager-pop mot svensk country med Johnny Cash’ ande svävande över scenen. Kvällens mest ovissa utgång men eftersom country känns överlägsen schlager så hoppas jag på Pernilla.

Foto: Lilian