Eurovision 2012: Baku i backspegeln, del 2

En vecka sedan Loreen och Sverige vann i Baku. Känns som en evighet sedan och och det tyder på att återanpassningen till normalt liv varit hyfsad lyckosam. Däremot finns det mycket att reflektera över ännu.

Taxi till specialpris
Baku är ingen billig stad att vistas i. Prisläget ligger i nivå med Stockholm när det gäller mat, dryck och shopping. Moderna shoppingcenter och gatubilden domineras av välkända märken som kunde vara hämtade från vilken metropol som helst. Kunde ändå inte låta bli att inhandla ett antal klänningar. Taxipriserna var däremot föredömligt låga och förklaringen är att bensinpriset ligger på ca 50 kopek, ca 5 sek per liter. Oavsett resa inom staden hamnade man sällan över startavgiften för en Stockholmstaxi på ca 5 manat eller 50 sek. Inför Eurovision Song Contest hade Baku stad köpt in 1500 Londontaxibilar. Chaufförerna hade nog inte hunnit få någon vidare utbildning i stadsgeografi eller hur en GPS används. Manickerna var installerade men ingen använde dem.

Restaurangbesök med överraskning
Baku ligger vid Kaspiska Havet men någon fisk på restaurangerna fanns knappast. I Baku äter man kött och framförallt grillad kyckling och lamm. Maten är förhållandevis nyttig eftersom man äter mycket grönsaker och begränsat med potatis, ris och pasta. I gatubilden syntes ganska få feta människor.

Servicen på de flesta restauranger var hjärtligt och förvirrad med ett stort antal servitörer (manliga) som snarare försenade än snabbade på leveranserna. Att huvudrätten kom innan förrätten var högst vanligt och ibland kom en rätt som nästan liknade den som beställts. Det är sådant man fick ta med en klackspark. Att försöka reda ut beställningar när vi inte talade varandras språk gjorde förvirringen ännu större. Kinkiga restaurangbesökare göre sig icke besvär.

Vadå kallt, torrt, vitt vin?
Vinbeställningar var ett kapitel för sig. Här märktes att vi var i ett land som visserligen sysslar med vinodling men som ändå är uppvuxen i Sovjetiska vodkatradition eller en muslimsk alkoholfri miljö. Att det vita vinet ska serveras kallt var ingen självklarhet så för egen del blev det Azerbajdzjanska vinerna med is. Däremot kunde man få frågan om vattnet önskades kallt eller varmt.

Röda viner kunde vara halvsöta, kalla och saftaktiga men det hände att vi då och då lyckades få in ett riktigt hyfsat vin. Ibland fick vi vänta på vinet på grund av brist på vinglas. En  IKEA-etablering skulle bidra till att tjocka ballongglas med kant blev ett minne blott.

Vattenpipa på Baku-vis
Vattenpipetraditionen skiljer sig från den i Turkiet och Mellersta Östern. I Baku användes frukter som tobaksbehållare istället för keramikkoppar. Och vi fick också veta när man var på dansställen var det praktisk med en minivariant av pipa och som glasbehållaren fungerade ett stort ölglas.

Men billigt var det inte. En pipa på en uteservering gick på 20 manat, ca 20 Euro.


Vad krävs för att bli en officiell Eurovision-restaurang?
De flesta restauranger som rekommenderades i Presscentret och som var så kallade Eurovision-restauranger låg längs Boulevarden, dvs. strandpromenaden Vissa var helt nybyggda och öppnades för några månader sedan. Det sades också att samtliga etablissemang på något sätt var knutna till Presidentfamiljen, som ju varit synnerligen involverade i evenemanget. Presidentfrun som högsta hönset och den skönsjungande svärsonen Emin fick göra mellanaktsnumret i finalen.

Dottern Leila, chefredaktör för magasinet Baku, syntes i vimlet på efterfesten. Är hon månne ett skönhetsideal för Baku-societeten?

Foto: Lilian, Roger, JP (Radio International)