Melodifestivalen 2013: Kontrastfyllt resultat i deltävling 2

Louise Hoffsten och Sean Banan gick direkt till final i Melodifestivalens andra deltävling från Göteborg. Det kan man kalla kontrast i låtar och det var Hoffsten som stod för skrällen. Sean Banan var ju rätt given som finalist. Han verkar ha jobbat upp sin kredd sedan ifjol. Då kom det inte många positiva uttalanden om hans spexande eller om låten "Sean Den Första Banan". I år verkar media-etablissemanget ändrat uppfattning och "Copacabanana" har fått mer ros än ris.

Hoffstens "Only the Dead Fish Follow the Stream" har hon skrivit ihop med Eurovision-vinnarna från 2011, Sandra Bjurman och Stefan Örn, som skrev "Running Scared" för Azerbajdzjan. För mig är det en typisk Andra-chansen-låt men visst unnar jag Louise en finalplats. Andra chansen gick isället till Anton Ewald "Begging" och Erik Segerstedt & Tone Damli med "Hello Goodbye".

Delfinalens bästa låt var utan tvekan Felicia Olssons "Make Me No 1". Tyvärr var hon väl för okänd och då verkar inte kvalitet ha någon betydelse. Har konstaterat det många gånger tidigare - att lägga urvalsprocessen i händerna på ett telefonröstande folk är inte bra. En jury behövs även i delfinalerna som motvikt.

Foto: svt.se

Eurovision 2012: Baku i backspegeln, del 1

Eurovision-bubblan spricker varje år vid ungefär samma tidpunkt, det vill säga på flygplatsen på väg hem. Då påbörjas återanpassningen till det normala livet. Nu har vi varit på hemmaplan några dagar och intrycken börjar falla på plats. Det är dags att försöka göra en summering och eftersom intrycken är så många detta år delar jag upp dem i flera inlägg.

Känslan efter att ha vunnit

Jag har haft förmånen att få vara med om två Eurovisionsvinster: Finland och Lordi 2006 och Sverige och Loreen 2012. Såhär i efterhand upplevde jag känslan i arenan helt olika. När Finland vann var det euforisk lycka i ordets rätta betydelse. Kanske för att Finland aldrig vunnit tidigare och Lordi var heller ingen självklar förhandsfavorit. När Loreen vann i lördags var det mer en lättnadens suck över att det gick vägen och att Loreen höll för favoritskapet. Majoriteten var glada över att att en kvalitetslåt vunnit men också över att tävlingen nästa år kommer till Sverige som betraktas som 'The Eurovision-country no 1'. Det kommer garanteras att spelas schlagermusik på Euroclub och andra ställen men framför allt ska alla kunna vara sig själva oavsett hudfärg, religion, åsikter och sexuell läggning.

Arenabygge i supertempo
Det är en prestation av stora mått att kunna bygga en arena som Crystal Hall på sju (7) månader. Och inte bara arenan i sig utan även området runt omkring med parkeringsplatser och planteringar. Att det sedan tog flera dagar att ordna med catering till presscentret eller få transporterna att fungera kan tyckas vara bagateller. Jag kan tänka mig att man varit så fokuserad på att få de stora projekten i hamn att man inte haft en tanke på att hungriga journalister lätt kan börja skriva negativ artiklar. Betänk å andra sidan att Azerbajdzjan aldrig ordnat nåt liknade arrangemang tidigare i historien. Den officiella kostnaden för arrangemanget är 50 miljoner euro.

Fotograferad och intervjuad av unga och äldre

Det vore kul att veta i hur många Azerbaijanska fotoalbum som Roger och jag numera återfinns i. Fascinationen för våra flaggor och fjäderboor har varit alldeles enorm. Självklart ställer man upp och bidrar till albuminnehållet. Flaggor av olika nationstillhörigheter tilltalade också mediafolket och det är otaliga intervjuer vi gjort för nationell press, TV och radio. Två av standardfrågorna har varit: 'Vad tycker vi om Baku och vad tycker vi om arrangemanget?' De positiva intrycken har övervägt och det har vi också förmedlat. Visst kan man säga att vi på så sätt bidragit till propagandamaskineriet men faktum är att folket är bland de vänligaste och trevligaste jag någonsin mött och Baku är en fascinerande stad. Jag åker gärna tillbaka i ett annan sammanhang när det inte är Eurovision Song Contest.

Foto: Lilian, Roger, JP (Radio International)

A taste of food, wine and Eurovision in Baku

Jag och mina Eurovisions kolleger träffade Kamran Agasi förra helgen. Han jobbar som PR-manager för Eurovision Organizing Core Team och är en av många busy personer som jobbar med att få allt på plats innan tusentals delegater, mediafolk, fans och andra besökare anländer till Baku om ett par veckor.

Jag passade på att fråga Kamran om mat och dryck. Att leva Eurovisionslivet i två veckor är ingen vilokur och i vanliga fall brukar matvanorna sjangsera dramatiskt. Jag måste tillstå att det inträffar att vi besöker hamburgerkedjor... I år ligger ambitionsnivån betydligt högre och speciellt efter att Kamran pratat sig varm för det Azerbajdzjanska kulinariska köket. När det gäller viner så låg inte kvaliteten på topp under Sovjettiden men nu håller man på att bygga upp industrin igen. Landet har dessutom en lång vintradition med anor tillbaka till andra årtusendet före Kristus.




Foto, video: Lilian; www.radiointernational.tv; http://www.wines-ganja.az/
In collaboration with Poplight and Oikotimes.

Flaggförsäljning med mera inför Eurovision Song Contest 2012

Redan nu cirkulerar det en hel del funderingar kring nästa års Eurovision som högst troligen hålls i Baku. Jag vet ytterst lite om Azerbajdzjan men det ligger visst vid Kaspiska havet och olja finns det gott om. Därmed finns det säkert pengar.

Vinnarna har några veckor på sig att fundera om det ska arrangera Eurovision Song Contest 2012. Kul ska det bli med ett land som jag aldrig varit i och som ligger 3 timmer före oss. Det kan innebära att sändningarna startar kl 24.00 och EBU håller fast vid starttiden 21.00 CET.

Jag hann ju inte med att publicera alla videoklippen innan det plötsligt var dags för final. Här kommer det sista vi gjorde innan 'final countdown'.



Photos/videos: Lilian & Roger; www.oikotimes.com by Yannis Papoutsakis