Melodifestivalen 2013: Kontrastfyllt resultat i deltävling 2

Louise Hoffsten och Sean Banan gick direkt till final i Melodifestivalens andra deltävling från Göteborg. Det kan man kalla kontrast i låtar och det var Hoffsten som stod för skrällen. Sean Banan var ju rätt given som finalist. Han verkar ha jobbat upp sin kredd sedan ifjol. Då kom det inte många positiva uttalanden om hans spexande eller om låten "Sean Den Första Banan". I år verkar media-etablissemanget ändrat uppfattning och "Copacabanana" har fått mer ros än ris.

Hoffstens "Only the Dead Fish Follow the Stream" har hon skrivit ihop med Eurovision-vinnarna från 2011, Sandra Bjurman och Stefan Örn, som skrev "Running Scared" för Azerbajdzjan. För mig är det en typisk Andra-chansen-låt men visst unnar jag Louise en finalplats. Andra chansen gick isället till Anton Ewald "Begging" och Erik Segerstedt & Tone Damli med "Hello Goodbye".

Delfinalens bästa låt var utan tvekan Felicia Olssons "Make Me No 1". Tyvärr var hon väl för okänd och då verkar inte kvalitet ha någon betydelse. Har konstaterat det många gånger tidigare - att lägga urvalsprocessen i händerna på ett telefonröstande folk är inte bra. En jury behövs även i delfinalerna som motvikt.

Foto: svt.se

Melodifestivalen 2013: Dags tycka till om låtarna i deltävling 2

Dags för deltävling 2 i Melodifestivalsturnén som går av stapeln i Göteborg. Eftersom finalen i Finland går samtidigt på lördagskvällen, blir detta en mellanvecka för min del vad det gäller Melodifestivalen. Det hindrar ju inte att man kan ha åsikter om låtarna.


1. Anton Ewald: "Begging"
Måste alla deltävlingar innehålla en låt bestående av unga killar som dansar till undermålig eurotechno? Jag börjar nästan tro att det handlar om att ruinera tonåringarna på deras månadspeng och tömma deras kontantkort till mobilen. Ingen skugga ska falla över Anton Ewald. Han är faktiskt värd en bättre låt.

2. Felicia Olsson: "Make Me No 1"
Startfältets enda låt med kvalitet - åtminstone enligt mitt tycke. Felicia har en maffig röst som backas upp av mustig körsång. Visst kan man ana att inspirationen ligger hos standardförebilder som Rihanna/Beyonce/Adele. MEN Felicia lyckas med att tillföra en egen touch till låten. 

3. Joacim Cans: "Annelie"
Sångaren i Hammerfall gör en svensktoppslåt som gör mig besviken. Jag hade hoppats på en en rejäl hårdrocksballad och inte en blek Gyllene Tider/Norman-pastisch.

4. Swedish House Wives: "On top of the world"
House Wives består av Pernilla Wahlgren, Hanna Hedlund och Jenny Silver och bara det gör att de får uppmärksamhet. Mest har det varit kring den branta trappan som de ska steppa runt på i höga klackar. Låten är i schlager-techno stil och helt okej men lär knappast ta sig direkt till finalen.

5. Erik Segerstedt och Tone Damli: "Hello Goodbye"
Sverige och Norge i duett, i en låt som lånat titeln från Beatles. Småtrevligt, gemytligt och oförargligt. Mer finns inte att säga.

6. Louise Hoffsten: "Only the Dead Fish Follow the Stream"
Louise har med sig munspelet men det betyder inte att låten är en typisk Hoffsten-blues. Tror nog att jag gillar den efter några genomlyssningar och därför hoppas jag den går till andra chansen.

7.  Rikard Wolff: "En förlorad sommar"
Klassisk Wolff-sång som bygger mer på text än musik. Vackert och poetiskt. Denna typ av låt fungerar om artisten har en exceptionell utstrålning. Rikard är bedagat charmig men det räcker inte för att ta låten vidare.

8. Sean Banan: "Copacabanana"
Jag säger som jag sa om David Lindgren i förra semifinalen - varför göra en karbonkopia av fjolårets låt ("Sean Den Första Banan")? Troligtvis för att det fungerar alltför bra - i alla fall för Lindgren. Risken finns att det även gäller Sean Banan. Usch så trist det är när 'folket röstar'. I dessa lägen önskar jag att vi återgår till enbart juryröstning.

Källa, foto: Lilian, SVT.SE