Summer in Finland

Sommar i Kronoby kan beskrivas på många olika sätt. Här är några av dem.
Summer in Kronoby, Finland, may be described in many ways.

Det är röda pelargoner, fattiggubben som vaktar klockstapeln, andungar som tigger mat och vatten som sinar i ån.
It might be red pelargonium, the poor man who is keeping his eyes on the church’s clock tower. Or birds begging for food and lack of water in the river.

Sommar är också vara kortspel, glittrande vatten och intressanta vägskyltar som verkar leda till landet i väst.

 Summer is also playing cards, glittering water and interesting road sign which seems to lead to the country in West.

Kyrkan som vakar över Tingshuset eller tvärtom. Skogsväger som leder till någonstans och höbalar som ser ut som nötta jättetärningar i ett Yatzyspel . 
The church and the old courthouse. Roads in the wood leading to somewhere and hay bales looking like worn out, supersized dices.

 Photos: Lilian, Teija

A modern "Vintage" album by Vassilikos

Dream A Little Dream Of Me - You Are My Destiny - The Look Of Love - All Tomorrow's Parties

These are all well-known, old, classic songs covered with a patina similar to antique furniture. You have to be brave to take such classic tunes, record them + 9 more, together in an album.

I have never met Vassilikos Sakkas but I have heard his voice as lead singer in the Greek rock group Raining Pleasure. After listening to his new solo album “Vintage” I’m sure he is brave in music.

I know all the songs from before and most of them have fallen into my locked and forgotten music archive. Suddenly they pop up again in a new and trendy kind of version. It is vintage and it remains me that quality has nothing to do with age. No matter if it’s clothes, furniture or music.


A cover of patina may do items and songs even more valuable - as long as they are well taken care of.

My favourite among the songs is “Sealed with a kiss”. “I don’t wanna say goodbye for the Summer”.......
Maybe because I’m Finnish-Swedish and the summer always seems to be so short.

Photos: Lilian, newreleasesnow.com (album cover)

Nina Lassander satsar på karriär som låtskrivare och artist

Nina Lassander tävlade i årets Euroviisut, Finlands uttagning till Eurovision Song Contest. Hon kom på en hedervärd andra plats efter Kuunkuiskaajat. Häromdagen fick jag möjlighet att träffa Nina för första gången och höra om hennes musikaliska framtidsplaner.

Kan du berätta lite om dig själv?
Jag är 23 år, uppväxt i Jeppo i finlandssvenska Österbotten. Musik har varit en viktig del sedan barnsben och från 15 års ålder har jag studerat seriöst på olika skolor, bl.a. pop- och jazzlinjen vid Yrkesinstitutet i Jakobstad och Berklee College of Music  i Boston. Just nu studerar jag till sångpedagog på Musikhögskolan i Jakobstad. Min målsättning är att jobba med musik på heltid och framför allt att få skriva och framföra mina egna låtar och kompositioner.

I Euroviisut framförde du en låt som heter ”Cider Hill” – vad det din egen komposition?
Nej - den låten var skriven av Janne Hyöty och Paul Oxley.

Hur kom det sig att det blev du som framförde den i tävlingen?
Förra sommaren var jag på ett låtskrivarläger och då var både Janne och Paul där. Under en dag så jobbade vi ihop och det fungerande väldigt bra och resulterade i några låtar. Senare på hösten frågade de om jag kunde sjunga på demon till ”Cider Hill” som de skulle försöka få med i Euroviisut.  Det gick bra eftersom YLE, Finlands TV, ville ha med låten och även ha mig som artist, vilket var väldigt kul. Det är ju inte alltid självklart att den som sjunger på demon får sjunga i tävlingen.

I finalen blev du tvåa – var kändes det?
Det var en stor överraskning. Jag trodde väldigt mycke på låten men man vet ju aldrig. Speciellt som detta var en ballad. Dessutom var det tre bidrag i finalen med Österbottniska, Finlandsvenska artister. Det var fantastiskt roligt men det gjorde också att oddsen blev osäkra och det fanns också stor risk för att det skulle splittra rösterna för mycket. Men jag måste säga att jag fick ett fantastiskt stöd från hemmaplan och ”Cider Hill” har dessutom fått ett mycket bra mottagande. De flesta tycker det är en proffsig låt som är kommersiellt gångbar.

Var du besviken över att du inte vann?
De första 10 sekunderna då jag var så snubblande nära men inte sen. Jag är jättetacksam och glad att det gick så bra. 

Kommer du att försöka delta fler gånger?
Kanske men inte nu inkommande år. Det tar ju väldigt mycket tid i anspråk och nu vill jag i första hand fokusera på min kommande skiva

Har Euroviisut påverkat din karriär?
Jag har fått betydligt fler förfrågningar och framträdanden. Mestadels i de svensktalande trakterna i Finland. Tyvärr inte så mycket på finskt håll som jag hoppats på.

”Cider Hill” är en ballad men vilken typ av musik föredrar du?
Jag är allätare och gillar allt från pop, jazz, R’n’B, soul till visor och folkmusik. Jag har även tagit sånglektioner i klassisk sång och sjungit i ett progressivt rockband. 

Vilka är dina musikaliska förebilder?
Jag har många men om jag ska nämna några som är extra speciella så är det Joni Mitchell och John Mayall eftersom de är bra artister och låtskrivare. Bland svenska artister gillar jag Veronica Maggio. När jag var lite var Roxette storfavoriter. ”Dressed for success” är en låt som jag mimade till framför spegeln.

Du nämnde att du har ett album på gång. Hur långt har du kommit?
Jag har en hel del halvfärdigt material och många idéer. Upplägget börjar klarna men jag behöver mer material och jag ska liera mig med andra låtskrivare. Målsättningen är att albumet ska vara klart innan årsskiftet.  Just nu har jag en ny singel ute som heter ”1000 män”. Den spelas en hel del på finlandssvenska Radio Vega men också på finska radiokanalen Radio Suomi. Jag har även sjungit in en finsk version men har inte bestämt om den ska släppas ännu. På samma singel finns en akustisk version av ”Cider Hill”. 

Vilken typ av musik ska den kommande skivan innehålla?
Det blir ett popalbum med ca 13 låtar. Jag vill även ha med 3 bonus tracks i andra musikstilar för att visa att jag har en musikalisk bredd.  

Har du något skivbolag i Finland?
Nej och jag gillar ju att göra musik i olika stilar och det kan vara svårt att förverkliga om man är knuten till ett stort skivbolag. Givetvis skulle jag inte tacka nej per automatik om jag fick ett erbjudande men för tillfället är min plan att starta ett eget bolag.

Har du några planer på att få ut dina låtar i Sverige?
Eftersom jag gör det mesta själv så har det varit fullt upp med att marknadsföra mina låtar i Finland fram tills nu. Men jag vill absolut försöka komma in på den svenska marknaden. En synpunkt som jag fått är att det kan vara knepigt med min svenska accent. Jag sjunger på en svenska som är ett mellanting mellan finlandssvenska och rikssvenska. Å andra sidan kan det också vara en fördel och ganska charmigt. Man vet inte förrän man har prövat.

Tror du att det är möjligt att försörja sig på musiken?
Ja det tror jag även om det inte är lätt. Däremot tror jag det är viktigt att vara låtskrivare och inte enbart artist.

Det finns ju otroligt många artister i den svensktalande delen i Finland, i förhållande till befolkningen. Är det stor konkurrens er emellan?
Nej det är det inte. Man håller ihop, hjälps åt och rekommenderar varandra om man får förfrågningar om gigs som man inte själv kan ta.

Hur är din relation till Eurovision Song Contest -  är det nåt som du följt under tidigare år?
Absolut. Sedan jag var liten. Att själv få vara med har varit lite av en dröm.

Vad tycker du om årets vinnarlåt ”Satellite”?
Jag tycker den är bra. Det är en charmig och catchy låt och Lena har en häftig accent.

Vilken var din egen favorit i år?
Jag gillade Maltas låt ”My Dream”. Sångerskan Thea Garrett hade nåt extra, både hennes röst och utstrålning. Anna Bergendals låt var också jättebra och det var verkligen tråkigt att hon inte gick till final.

En sista fråga – vilken är din absoluta favorit bland Eurovisions repertoaren?
Min storfavorit är Sertabs ”Everyway That I Can”. Jag är också förtjust i ”Molitva” med Marija Šerifović . När jag var liten var Charlotte Nilssons ”Take Me To Your Heaven” en klar favorit.

Lycka till Nina med studier, nya albumet och alla andra projekt.

Intervjun gjordes 18 juli 2010.
Foton: Lilian, ninalassander.com

Kuunkuiskaajat om livet efter Eurovision

Jag träffade Kuunkuiskaajat, Finlands representanter i Oslo, under en festival i Jakobstad i Finland. Jag var nyfiken på att höra om deras hektiska liv efter Eurovision Song Contest.

Trevligt att träffas igen Johanna och Susan. Vad har hänt sedan vi träffade senast?
Vi har haft jättemycket att göra och tillbringat många timmar ”on the road” på väg mellan olika uppträdanden. Efter hemkomsten från Oslo var vi lediga i två dagar men sedan började vi jobba igen med vår band och också som Kuunkuiskaajat. Förutom uppträdanden i Finland har vi varit i Ryssland. I oktober gör vi en turné i Tyskland och förhoppningsvis även i Norge innan årets slut. Nytt för oss är också att vi är Artist Directors för en folkmusikfestival som heter Himos Folk.

Är denna festival ett resultat av Eurovision Song Contest?
Det var beslutat sedan tidigare och vi påbörjade planeringen för 1,5 år sedan. Det är en ny festival som pågår inkommande helg (22-24 juli) i en vacker liten ort precis vid en sjö, nära Jyväskylä.


Det är cirka två månader sedan Eurovisionen. Hur känns det när ni ser tillbaka på tävlingen?
Susan: Underbart och vilka fantastiska minnen! Även om det är två månader sedan så får vi dagligen e-mail från fans runtom i Europa.
Johanna: Det har hänt ganska ofta att press och media i Finland har stämplat representanterna i Eurovisionen som ’losers’ när de återvänt efter tävlingen men vi har fått en otroligt varm och positiv feedback. Vi har blivit behandlade som vinnare och Finlands folk har verkligen tagit oss till sina hjärtan.

Vad är ert starkaste minne från Oslo?
Johanna: 30 sekunder innan vi ska in på scenen vid semifinal 1 så rör jag vi Susan, vi ser på varandra och tänker: “Now – let’s go! We want to set this place on fire”.
Susan: Jag håller med Johanna. Och även efteråt kände jag hur atmosfären och energin var på topp i arenan. Det var superhäftigt.


Har era liv förändrats efter Eurovisionen?
Såtillvida att vi är igenkända. När vi går tillsammans kommer folk ofta fram och frågar om autografer och vill ta foton. Men inte när vi går var för sig. Vi har också fått många fler spelningar och det kommer en större publik till varje spelning, vilket är fantastiskt.

Med andra ord har ni blivit lite ’celebrities”. Betyder det att ni får en massa inbjudningar till partyn?
Inte så många – kanske för att det är sommar. Men vi är inbjudna till en massa festivaler. Det är hårt jobb så det finns inte tid för partyn.

Har “Työlki Ellää” legat på några topplistor?
Vi låg som nummer 1 redan innan Oslo. Det som är kul är att många finska artister har inkluderat sången i sin repertoar. Dessutom finns låten på en massa karaokeställen och är en av de populäraste nedladdade mobilsignalerna just nu.


Har ni funderat över att spela in ”Työlki Ellää” på något annat språk?
Egentligen inte eftersom vi framförde den på finska i samband med Eurovisionen. Men vem vet. Kanske vi framöver gör en spansk eller rysk version – eller nåt annat språk.

Efter denna snabba intervju mellan sound check och en kaffe med hembakade bullar, var det tid för tjejerna att entra scenen. Det blev ett entusiastiskt mottagande av publiken i Jakobstad och allsång och taktfast handklappning till slutlåten “Työlki Ellää”. Efteråt var det dags för duon att sätta sig i bilen och köra till Jyväskylä för att fortsätta jobbet med folkmusikfestivalen i Himos. Även om Eurovision Song Contest har semester just nu så innefattar det inte Kuunkuiskaajat.

Intervjun gjordes av Lilian 18 juli 2010.

New song with Giorgos Alkaios & the Finnish Tango King 2010

This year's Greek Eurovision participant Giorgos Alkaios has a new song called "Dos Mou Ligo Fos" (Give Me Some Light). The enclosed video is in slow motion and filmed with a technique called wrap time shooting which is very unusual in music videos.
Årets grekiska Eurovisionrepresentant Giorgos Alkaios har kommit med en ny låt "Dos Mou Ligo Fos" (Give Me Some Light) och den tillhörande videon är i slow motion och inspelade med en teknik som kallas wrap time shooting.

If you live in Finland you most probably know that Marko Manuksela became the "King of Tango" in the yearly competition. One of his songs was "Rakkaus ei oo pysyvää" (= Love is not permanent). The victory means he is qualified to participate in the Finnish national competion for Euroision 2011 - if he wants to. Sofar he has not answered.

Ni som bor i Finland vet säkert att Marko Manuksela blev årets Tangokung i samband med Tangomarknaden i Seinäjoki. En av hans låtarn han sjöng var "Rakkaus ei oo pysyvää". Segern betyder att han kommer att få en gratisbiljett till Finlands uttagning till Eurovisionen 2011 - om han vill. Marko grunnar fortfarande på vad han ska svara.



Source: Friends Music Factory,Savonsanomat.fi

Stockholm & Athens - two cities with similar temperature. Interesting!

Back in Stockholm which is covered by a tropical heat wave. For the first time in my life I experience a Stockholm hotter than Athens. There is something going on with the climate.

Tillbaka i ett Stockholm invaderat av tropisk hetta. För första gången upplever jag att Stockholm är varmare än Aten. Det är något som sker med vårt klimat. 

I feel a bit sad to be back - as always when I returning from Greece. This time it was different with a sad and kind of hopeless feeling covering the country. A lot of people are suffering and the young ones want to leave the country. I also feel frustrated over the media reporting in our countries, which do not reflect the actual situation. Despite what is written and communicated there is always two sides of the coin. And it is always important to have time for a coffee or some food with good friends.

Det känns lite vemodigt att vara tillbaka på hemmaplan - som alltid när jag återvänder från Grekland. Den här gången var annorlunda då det kändes att en hopplöshet lagt sig som ett fuktigt täcke över landet. Massor av människor har det svårt och de unga vill lämna sitt hemland. Jag känner också en viss frustration över medias rapportering på hemmaplan då den inte alltid reflekterar den faktiska situationen. Oavsett vad som skrivs, och var, så finns det alltid två sidor av myntet. Och det är fortfarande viktigt att umgås med vänner oavsett det är en kopp kaffe eller en bit mat.

Athens and Stockholm - two charming capitals but in different ways. Maybe it would be a perfect combination to live 50/50 in these cities.

Some pictures from Patra and surroundings

Beach-life outside restaurant Panormos, in Rio

Strandliv utanför restaurang Panormos i Rio, där Nisos hade sin födelsedagsfest.  

Kastro in Patra where many outdoor concerts are held during Summer, for example Elefteria Arvantaki the other day.
I Kastro i Patra hålls många utomhuskonserter, t.ex. Elefteria Arvantaki för några dagar sedan.



Rio is just outside Patra with many outdoor restaurants and bars although some places have closed since last year - maybe because of the financial situation.

Rio ligger utanför Patra och har massor med uterestauranger och barer även om vissa har stängt sedan i fjol. Kanske ett resultat av den ekonomiska krisen. 

This is year 2010 even if it's easy to believe that we are back to the 80-ies.
Detta är år 2010 även om man skulle tro att vi är tillbaka på 80-talet.