Fire Island - var ligger det?

- Fire Island - var ligger det?
- Det ligger i USA, utanför Long Island. Det tar faktiska bara ca 2 timmar att ta sig dit. Tåg från Penn Station på Manhattan och sedan färja över.
- Aha - det är alltså en ö. Varför har man aldrig hört talas om den?
- En ö ja. Egentligen ett 50 km långt och 400 meter brett sandigt barriärrev som är indelat i 17 'communities'. Inte bara sand, det finns växtlighet också. Och sandiga vägar som har namn som t.ex. "Burma road". Har man tur består vägen av trätrallar.

- Hur tar man sig runt på ön?
- Man promenerar längs stranden, cyklar eller åker vattentaxi. Det finns inga bilar förutom den nödvändigaste nyttotrafiken, såsom skolbuss, brandbil etc. Ja det finns knappt några vägar som klarar av vanlig trafik. Skolbussen kör på stranden.

- Men hur gör man om man har resväskor eller varit och handlat?
- Här kan man inte leva utan sin skottkärra! Vid varje färjeterminal finns parkeringsplats för skottkärror.

- Finns det nåt att göra på Fire Island?
- Man gör så lite som möjligt. Promenerar, plockar snäckor, badar, lyssnar på Atlantens, stundtals våldsamma, vågskvalp, läser, cyklar. Semester kallas det.

Såhär brukar en konversation låta när jag berättar att jag varit på Fire Island. De som har sina sommarhus ser gärna att Fire Island förblir lite okänt. Det finns ingen önskan om att det ska bli någon hipp tillflyktsort som grannön Hamptons.

Under 70-talet och fram till början av 80-talet var Fire Island en tillflyktsort för hippies, gay och andra hippa New York-bor. Fortfarande finns det två unika 'gay-communities' på ön: Cherry Grove och The Pines.

Ocean Beach är lite av huvudort. Här finns en del affärer, barer och restauranger. Vi brukar gå med våra vänner på The Hideaway Restaurant at Houser's Hotel, som anses vara en av de bättre. Härlig altan ut mot vattnet där man man beundra solnedgången medan man smuttar på kallt vitt vin.

Jag har besökt Fire Island två gånger - före och efter stormen Sandy, som hösten 2012 ställde till stor förödelse. Hus flyttades eller blåste bort och uppbyggnaden pågår fortfarande. Vegetationen försvann delvis och ersattes av mer sand men i vissa fall med en härlig havsutsikt som bonus.

Man får en föraning om kraften i Atlantens vågor när de slår mot sanddynerna. Då förstår man att hus kan flyttas 30 meter när havet och vinden ryter till. 

Bästa tiden för att besöka Fire Island: April - oktober

Hur tar man sig till Fire Island:
Råkar ni vara i New York så ta tåget från Penn Station till Bay Shore. Tar max 1,5 timme. Från Bay Shore tar man en taxi eller van till Ocean Beach Ferry Dock. 40 minuter senare kliver ni av i Ocean Bay eller någon av de andra 'communities'. Här finns information om det olika färjorna och deras tidtabell. www.fireislandferries.com 

Foto: Lilian
#fireisland

"Chicago" jazzar in på Stadsteatern med bravur

Planerar du att gå på teater och endast se en föreställning i höst – i så fall rekommenderar jag, å det varmaste, "Chicago" på Stadsteatern i Stockholm.

Jag är ingen musikalfantast och tycker de flesta uppsättningar brukar vara ganska påfrestande och trista. Handlingen är i regel underordnad musiken. Chicago är inget undantag. Uruppförande skedde 1975 men handlingen utspelar sig i 1920-tals miljö och följaktligen får man får njuta av svängig jazz istället för tårdrypande musikalballader. Det får mitt jazzhjärta att bulta lite extra.

"All the jazz", "Chicago after midnight", "Razzle Dazzle" med flera, är låtar som blivit klassiska. I Stadsteaterns uppsättning har kapellmästaren Maria Kvist satt samman en orkester där tio av tolv musiker är kvinnor. Vår jämställda tidsålder till trots är detta ytterst ovanligt och förtjänar att omnämnas. Orkester har ett elegant samspel med swing och timing såsom 20-talsjazzen kräver.

Huvudrollsinnehavarna med Lisa Nilsson som Roxie, Sharon Dyall som Velma och Dan Ekborg som den beräknande advokaten Billy Flynn är alla lysande. Ja, det kan man säga om hela ensemblen. Jag är imponerad av att Chicago känns så otroligt inarbetad. Det finns en genomgående säkerhet som inte alltid är självklar vid premiärer.

Calle Norlén har satt samma en fyndig översättning av texten till svenska. Kostym har gjort ett ypperligt jobb och Lars Wallins kläder är oerhört välsydda (jag satt på rad 6). Roine Söderlund visar att han är en av de bästa vi har när det gäller regi och koreografi.

1920-talets Chicago har inte bara jazzat in på Stadsteatern utan även hos en hårdflörtad musikalantagonist.

Rosor till alla involverade och till Stadsteatern som åter igen visat var musikalskåpet ska stå.
  
Foto: Pressbilder Stadsteatern.
Fotografer: Carl Bengtsson, Petra Hellberg