Mamma Mia - vad vi trivdes på Svenska Teatern

ABBA:s musik väcker minner till liv och den är laddad med spelglädje och tidlöshet. Om man ger musiken till en entusiastisk ensemble och en svängig orkester så blir resultatet en ypperlig uppsättning av Mamma Mia. För några timmar kan vi glömma snöyran där ute och med Svenska Teaterns försorg förflytta oss till solvarma Grekland.

Handlingen är säkert välbekant för de flesta efter många uppsättningar runtom i världen samt filmen som kom 2008. Vi är på ön Skopolos där den ensamstående mamman håller på att förbereda dotterns bröllop. Vad mamman inte vet är att dottern bjudit in sina potentiella pappor som är tre till antalet. Som oftast i musikaler är handlingen till för att bygga broar mellan musikstyckena och Svenska Teaterns ensemble gör det på ett ypperligt sätt.

Mest imponerad blir jag av:
- scenografin och hur väl det fungerar på Svenska Teaterns scen som är förhållandevis liten.
- den superproffsiga ensemblen. Extra lysande är mamma Donna och dottern Sofie (spelas av Mia Hafrén och Lineah Svärd)
- dialogen, som anpassats till finländska förhållande och ger föreställningen en extra krydda

Har du behov av en välbehövlig verklighetsflykt? Då är Mamma Mia ett recept fyllt av lyckopiller och allehanda vitaminer. Efter föreställningen känns novembermörkret hanterbart - ja nästan som vore det en ljummen grekisk sommarnatt.

Några Mamma Mia tips:

Bo på Sokos Hotel Torni som säljer ett speciellt musikalpaket. Kolla in hotellets hemsida.

Medan snön yrde ute i Brunnsparken kunde vi njuta av Restaurang Kappeli specialkomponerade Mamma Mia meny. Kan rekommenderas. Den var supergod!

I pausen får ni inte missa inte att beställa den smarrigt choklad-mintiga Mamma Mia kakan. Till detta dricks kaffe och/eller mousserande vin.

Innan det var dags att hoppa ombord på Silja Serenade mot Stockholm fick vi uppleva lite julstämning i den finländska huvudstaden. Vita parker och julstjärnor i bageriernas fönster.

TACK!
Till Svenska Teatern, alla i ensemblen och till ABBA säger vi ”Thank you for the music”. Vi är så glada att vi fick möjlighet att se er föreställning och för att ni ”Took a chance on us”.
Tack till Silja Symphony och Silja Serenade för en synnerligen bra resa. Extra kul att vi fick besöka maskinrummet och träffa Tia och Ani ombord.
Sokos Hotel Torni gav oss god sömn och ett perfekt läge mitt i Helsingfors.
Restaurang Kappeli serverade en ypperlig Mamma Mia meny medan snöflingorna dalade på utsidan och Brunnsparken blev som ett julkort.

Sist men inte minst, tack till Karin och Kalle, vår reporter och fotograf, och till Thomas och Ellen på Svenska Teatern. Hoppas vi ses snart igen.

Text: Lilian
Foto: Teija & Lilian

Mamma Mia - det bär av mot Helsingfors!

Hur ser en Mamma-Mia-resa ut? Den behöver faktiskt inte gå till Grekland. Man kan också åka över vattnet till Helsingfors där Svenska Teaterns rosade föreställning väntar. Det faller sig naturligt att ta båten och i fantasin blir Tallink Siljas fartyg en grekisk skuta på väg till Skopolos.

Journalist och fotograf brukar vi normalt få vara själva på våra resor men denna utflykt är annorlunda. Redan i hamnen väntar nämligen Svenska Teaterns reporter och fotograf på oss. Vi har ju vunnit en tävling som teatern utlyst och resan från Stockholm till Mamma Mias hemvist ska dokumenteras i programtidningen ”Första Raden”. Känslan av att vara ”celebrities” infinner sig genast och här gäller det att leva upp till definitionen 'Kulturtanter+Partypinglor = Lilian & Teija'. Tur att vår reporter har gyllene skor. 

Var ska man nu äta ombord på denna skuta? Till slut faller valet på champagne och allehanda skaldjur, såsom det anstår celebriteter. Oavsett vad vilken restaurang vi valt så är jag är säker på att maten ombord på Silja Symphony är bra mycket bättre än den vi skulle fått på en grekisk farkost.

Å dessa fotografer och journalister. Månne man kan få lite lugn och ro i båtens maskinrum? Nehej - det gick visst inte.

Helsingfors i sikte och resans höjdpunkt väntar - Mamma Mia vad vi längtar!

Text: Lilian
Foto: Teija & Lilian

Burlesque vardagsrealism i Kungliga Operans Don Giovanni

Don Giovanni på Kungliga Operan har redan spelats en säsong men har nu återvänt med devis ny besättning. Don Giovanni är ingen operafavorit hos mig och det har att göra med att jag överlag inte är någon Mozartfantast. Just därför tycker jag det är extra roligt att Kungliga Operans uppsättning är så underhållande och omväxlande. Det är en av de bättre scenografier jag sett - i uppsättningar som kan klassas som ’moderna’.

Generellt tycker jag att Mozarts musik har en tendens att bli ’pluttig-nuttig’ och det känns som att orkestrarna hela tiden får hålla tillbaka. Så även här. Solisterna gör en bra insats utifrån musikens förutsättningar och bland de trånsjuka damerna är det framförallt Maria Fontosh’s Donna Elvira som gör starkast intryck på mig. Rollen som Don Giovanni kräver sin man och det är beundransvärt att Ola Eliasson orkar resa sig efter sina sista dödskramper och ta emot de välförtjänta applåderna.

(Kungliga Operans pressbild. Fotograf Markus Gårder)

Don Giovanni rekommenderas och speciellt för de som inte är vana operabesökare. Det är en härlig blandning av vardagsrealism i toalettmiljö och bröllopsbestyr blandat med 'burlesquea' inslag och spring-i-dörrar-fars. Krydda med en rejäl dos erotik och sexuella anspelningar så får man till Ola Anders Tandbergs anrättning av Don Giovanni.

Mer information om föreställningen finns HÄR:

PS 1: Känsliga besökare varnas för ”blodutgjutelser”.    
PS 2: Operan har varit stängd under en tid för omfattande renovering och Don Giovanni fick inviga säsongsöppning den 17 oktober 2014. 

Foto överst: Lilian

Wienerfilharmonikerna, MA Numminen och Ruby Turner

Musik är som bubblor i ett champagneglas. Ju fler, desto bättre. Veckans musikaliska behållning består av en något spretig trio som inte verkar ha många gemensamma nämnare. Min upplevelse är dock, att oavsett genre, så skapar musik bubblor i kroppen och bra musik är helt enkelt - bra. Det räcker som gemensam nämnare.

Sentimental & tårögd:

Onsdagens utdelning av Birgit Nilsson Prize gick till Wiener Filharmonikerna och orkestern var på plats i Konserthuset för att ta emot priset tillsammans med dirigenten Riccardo Muti. Det var tredje gången priset delades ut och tanken är att det ska etableras som ett musikens Nobelpris och Kung Carl XVI Gustav får därmed dela ut det. Konferencier var Pia Lindström - dotter till Ingrid Bergman. Förstod inte riktigt varför valet fallit just på henne men det var kanske för att skapa någon sorts extra kändisaura över arrangemanget.

Wiener Filharmonikerna var den första symfoniorkester jag kom i kontakt med som liten, tack vare nyårskonserterna på TV. Att nu få chansen att höra dem live var speciellt. Jag förstår varför man säger att orkestern har en speciell lyster i sitt 'sound'. Jag fällde en tår och var djupt imponerad.

Sentimental & glad:
En annan sorts, speciell lyster i rösten har MA Numminen. Kanske är det även här som barndomsminnen spelar in. MA Numminen och vapendragaren Pedro Hietanen uppträdde i Kronoby Högstadium när jag gick i grundskolan i Finland. Det minner lever kvar och nu uppskattar jag nog duon mer än jag gjorde då. Lördagens konsert på Södra Teatern med Södra Bergens Balalajkor blev en vitamininjektion i höstmörkret. Tror att kusin Irene är benägen att hålla med.

En mulen höstsöndag kräver musik som griper tag i en. Ruby Turners nya album "All That I Am" är i alla fall 'soul for my soul & all that I want to hear'. Vilken röst kvinnan har och vilket band som backar upp henne. Just nu turnerar hon i Storbritannien med suveräna Jools Holland and his Rhythm & Blues Orchestra. 

Lyssna och bedöm själv! Mer om Ruby finns HÄR.

PS: Tror bestämt att Ruby och jag har samma smak när det gäller halsband.  

Nästa vecka fortsätter i jazzens tecken. Där är jazzfestival i stan: www.stockholmjazz.com

Fire Island - var ligger det?

- Fire Island - var ligger det?
- Det ligger i USA, utanför Long Island. Det tar faktiska bara ca 2 timmar att ta sig dit. Tåg från Penn Station på Manhattan och sedan färja över.
- Aha - det är alltså en ö. Varför har man aldrig hört talas om den?
- En ö ja. Egentligen ett 50 km långt och 400 meter brett sandigt barriärrev som är indelat i 17 'communities'. Inte bara sand, det finns växtlighet också. Och sandiga vägar som har namn som t.ex. "Burma road". Har man tur består vägen av trätrallar.

- Hur tar man sig runt på ön?
- Man promenerar längs stranden, cyklar eller åker vattentaxi. Det finns inga bilar förutom den nödvändigaste nyttotrafiken, såsom skolbuss, brandbil etc. Ja det finns knappt några vägar som klarar av vanlig trafik. Skolbussen kör på stranden.

- Men hur gör man om man har resväskor eller varit och handlat?
- Här kan man inte leva utan sin skottkärra! Vid varje färjeterminal finns parkeringsplats för skottkärror.

- Finns det nåt att göra på Fire Island?
- Man gör så lite som möjligt. Promenerar, plockar snäckor, badar, lyssnar på Atlantens, stundtals våldsamma, vågskvalp, läser, cyklar. Semester kallas det.

Såhär brukar en konversation låta när jag berättar att jag varit på Fire Island. De som har sina sommarhus ser gärna att Fire Island förblir lite okänt. Det finns ingen önskan om att det ska bli någon hipp tillflyktsort som grannön Hamptons.

Under 70-talet och fram till början av 80-talet var Fire Island en tillflyktsort för hippies, gay och andra hippa New York-bor. Fortfarande finns det två unika 'gay-communities' på ön: Cherry Grove och The Pines.

Ocean Beach är lite av huvudort. Här finns en del affärer, barer och restauranger. Vi brukar gå med våra vänner på The Hideaway Restaurant at Houser's Hotel, som anses vara en av de bättre. Härlig altan ut mot vattnet där man man beundra solnedgången medan man smuttar på kallt vitt vin.

Jag har besökt Fire Island två gånger - före och efter stormen Sandy, som hösten 2012 ställde till stor förödelse. Hus flyttades eller blåste bort och uppbyggnaden pågår fortfarande. Vegetationen försvann delvis och ersattes av mer sand men i vissa fall med en härlig havsutsikt som bonus.

Man får en föraning om kraften i Atlantens vågor när de slår mot sanddynerna. Då förstår man att hus kan flyttas 30 meter när havet och vinden ryter till. 

Bästa tiden för att besöka Fire Island: April - oktober

Hur tar man sig till Fire Island:
Råkar ni vara i New York så ta tåget från Penn Station till Bay Shore. Tar max 1,5 timme. Från Bay Shore tar man en taxi eller van till Ocean Beach Ferry Dock. 40 minuter senare kliver ni av i Ocean Bay eller någon av de andra 'communities'. Här finns information om det olika färjorna och deras tidtabell. www.fireislandferries.com 

Foto: Lilian
#fireisland

"Chicago" jazzar in på Stadsteatern med bravur

Planerar du att gå på teater och endast se en föreställning i höst – i så fall rekommenderar jag, å det varmaste, "Chicago" på Stadsteatern i Stockholm.

Jag är ingen musikalfantast och tycker de flesta uppsättningar brukar vara ganska påfrestande och trista. Handlingen är i regel underordnad musiken. Chicago är inget undantag. Uruppförande skedde 1975 men handlingen utspelar sig i 1920-tals miljö och följaktligen får man får njuta av svängig jazz istället för tårdrypande musikalballader. Det får mitt jazzhjärta att bulta lite extra.

"All the jazz", "Chicago after midnight", "Razzle Dazzle" med flera, är låtar som blivit klassiska. I Stadsteaterns uppsättning har kapellmästaren Maria Kvist satt samman en orkester där tio av tolv musiker är kvinnor. Vår jämställda tidsålder till trots är detta ytterst ovanligt och förtjänar att omnämnas. Orkester har ett elegant samspel med swing och timing såsom 20-talsjazzen kräver.

Huvudrollsinnehavarna med Lisa Nilsson som Roxie, Sharon Dyall som Velma och Dan Ekborg som den beräknande advokaten Billy Flynn är alla lysande. Ja, det kan man säga om hela ensemblen. Jag är imponerad av att Chicago känns så otroligt inarbetad. Det finns en genomgående säkerhet som inte alltid är självklar vid premiärer.

Calle Norlén har satt samma en fyndig översättning av texten till svenska. Kostym har gjort ett ypperligt jobb och Lars Wallins kläder är oerhört välsydda (jag satt på rad 6). Roine Söderlund visar att han är en av de bästa vi har när det gäller regi och koreografi.

1920-talets Chicago har inte bara jazzat in på Stadsteatern utan även hos en hårdflörtad musikalantagonist.

Rosor till alla involverade och till Stadsteatern som åter igen visat var musikalskåpet ska stå.
  
Foto: Pressbilder Stadsteatern.
Fotografer: Carl Bengtsson, Petra Hellberg

Berlin fortsätter att fascinera

Stor, vidsträckt, open-minded, stundtals ful men full av kontraster. Öst och väst, all världen kök, kultur och nöjen i överflöd. Här finns allt som gör att man ständigt vill tillbaka. Efter min fjärde resa är jag än mer övertygad om att Berlin kräver ett lägre besök än en långweekend. För varje Berlin-besök känner jag mig mer och mer som ”Ich bin eine Berlinerin”.

Berlin ligger endast en och en halv timme från Stockholm. Det är synnerligen smidigt och ”geschwint” att ta sig dit med någon av Air Berlins fyra dagliga flighter.

Öst och väst. Trabanten var ett östtyskt bilmärke som brukar beskrivas som en kartongkonstruktion. Tillverkningen upphörde 1991 men fortfarande kan man åka på en Trabant-sightseeing i Berlin.

Muren – denna konstruktions som delade Berlins invånare mellan 1961-1989. 9 november 1989 är det 25-år sedan murens fall. Delar av murresterna är numera ett konstverk av graffiti.

En av David Bowies stor hits är "Heroes" från 1977. Den spelades in i Västberlin och handlar om ett ungt par som drömmer om att ta sig bort från Östberlin. Vad passar då bättre än att besöka den eminenta utställningen om Bowie, som pågår till slutet av augusti. Här blir det påtagligt hur stor betydelse han hade för musik, mode, konst och liberal människosyn.   

Berlins landmärke är det 368 meter höga TV-tornet vid Alexanderplatz i stadsdelen Mitte, tidigare Östberlin. Utsikten från restaurangen är magnifik. Vill man hellre hålla sig i marknivå, så kanske en solstol lockar. Mitt i staden, längs floden Spree, kan man sola och dricka cocktails. En av mina favoritsysselsättningar är upptäcka alla fantastiska fasadmålningar, speciellt på bakgårdarna.

Utflyktstips:

Vill man lämna asfalten så kan jag rekommendera ett besök i Gärten der Welt, som ligger i stadsdelen Marzahn-Hellersdorfs. Ta S-Bahn till Marzahn och sedan buss 195.


Rekommenderar följande restauranger:
- Luther und Wegner på Gendarmenmarkt. Tyskt/Österrikiskt kök.
- Vietnamesiska Si An på Rykestrasse 36 i Prenzlauer Berg. Bordsreservation ej möjlig. Cash only.
- Kuchen-Kaiser, Oranienplatz 11-13, i Kreuzberg. En institution sedan 1866.
- Spanska tapas på Marqués Rene Maschkiwitz, Graefestraße 92 i Kreuzberg. Ingen hemsida men hittade denna review.

I trevlig stadsdelen Prenzlauer Berg finns massor med restauranger och barer. Slink in och chansa.

Foto: Lilian, Wikipedia (Air Berlin)

2015-års Eurovision blir i Sachertårtans hemland

2014-års upplaga av Eurovision Song Contest är över och vardagen har tagit över. Topp-3 blev Österrike, Nederländerna och Sverige, ifall någon missat det. Den musikaliska kvaliteten segrade och resultatet bevisar att trapetskonstnärer, yppiga barmar, gungbrädor, studsmattor och annat krimskrams aldrig kan kompensera ett dåligt låtmaterial och svaga sånginsatser.

För tävlingens bästa och för SVT:s ekonomi så var det nog bra att Sanna Nielsen inte vann. För min del hade Holland också kunnat vinna men Conchita Wurst:s seger är snäppet vassare. Framförande var superbt, liksom låten. Vinsten visar också att det finns ett Europa som säger nej till fördomar och ja till öppenhet, frihet och alla människors rätt att vara som de vill.

Concitha Wurst heter egentligen Thomas "Tom" Neuwirth och använder sig av Concitha Wurst när han uppträder som dragshowartist. Många tycker det är kontroversiellt med en skäggig dam i klänning, vilket jag har svårt att förstå. Män har i alla tider klätt sig i kvinnokläder. Inom teatern var det dessutom en nödvändighet eftersom yrket var stängt för kvinnor fram till 1800-talet. Och jag är ganska säker på att männen i kjol inte alltid var perfekt rakade. 

Österrike har haft det ganska motigt i Eurovisionen i modern tid. Första gången landet deltog var 1957 och den enda vinsten härstammar från 1966 då Udo Jürgens vann med låten Merci Chérie. Jumboplacering finns det desto fler av - hela åtta stycken. På grund av de usla resultaten har Österrike valt att utebli vid 10 tillfällen. Senast 2008-2010.

Nu är det nya tider och tävling går från rödvita Danmark till rödvita Österrike, tillika Sachertårtans hemland. Visste ni att denna tårta skapades av unge Franz Sacher redan 1832 i Wien. Den blev en sådan succé att sonen till Franz kunde öppna Hotel Sacher och där är givetvis tårtan en specialitet. Hotellet lär sälja över 300.000 tårtor per år.

Jag ser med andra ord fram emot en smaskig Eurovision 2015. Förutom tårta har Österrike ypperliga friska vita viner gjorda av nationaldruvan Grüner Veltliner. Tröttnar man på kakor och vin finns det säkert en Wienerschnitzel och allehanda wurstar att smaka på.

Auf Wiederhören!

PS: Rekommenderar att ni tar årets lettiska bidrag på orden. Sachertårtan är definitivt a "Cake to bake" och recept hittar ni t.ex. HÄR.

Eurovision 2014: Vem vinner? Minirecension av finalisterna

Vi ser fram emot en rafflande, spännande omröstning ikväll. Blir det Österrikes skönsjungande skäggiga dam, Hollands lågmälda country, förhandstippade Armenien, sympativinst till Ukraina eller hamnar vi tillbaka i Sverige? Ja - det kan ju också bli en 'skräll' och ett otippat land tar hem segern.

Men först en hälsning till alla finalister och vänner, oavsett var ni befinner er.


Här är låtordningen för ikväll och min kommentarer om dem. Vill ni förhandslyssna så går det bra på www.eurovision.tv/page/timeline#Final

1. UKRAINA: Mariya Yaremchuk "Tick-tock"
En av få låtar som har en hook som fastnar. Bra poplåt i detta sammanhang och ett bra öppningsnummer. Men stackars karl som måste snurra runt i hjulet bakom Mariya.

2. VITRYSSLAND: Teo "Cheesecake"
Framöver blir det andra efterrätter på menyn för min del. Ostkakor kommer för alltid att vara förknippade med denna mediokra låt. 

3. AZERBADIJAN: Dilara Kazimova "Start a Fire"
Supersnyggt nummer, bra sångerska men det tänds inga eldar hos mig. Könlöst.

4. ISLAND: Pollapönk "No Prejudice"
Lättviktig, färgglad, trallvänlig brittpunk. Budskap är solklart - alla är lika mycket värda. 

5. NORGE: Carl Espen "Silent Storm"
Vackert och känslosamt men jag blir inte kär och du är inte ’my type of man’ Carl Espen.

6. RUMÄNIEN: Paula Seling & OVI "Miracle"
Här är beviset på att mirakel inte kan genomföras på 3 minuter. Den hackiga refrängen ger mig stressymptom och det hysteriska agerandet på scenen framkallar schizofreni.

7. ARMENIEN: Aram MP3 "Not Alone"  
Bra dramalåt framförd av en blek sångare som inte lever upp till förhandsfavoritskapet. Jag känner inte ens igen honom från videon.

8. MONTENEGRO: Sergej Ćetković "Moj Svijet"   
Jag förstår inte ett smack av språket men det spelar ingen roll. Dessa balkanballader är en lisa för själen. Jag smälter obönhörligen. Numret ackompanjeras av en rullskridskoåkande 'isprinsessa' - helt i onödan.

9. POLEN: Donatan & Cleo "My Slowianie"
Jag tänker osökt på forna tiders ammor men har svårt att tro att det är ett framtidsyrke i moderna Polen. Jag fattar ingenting.

10. GREKLAND: Freaky Fortune feat. RiskyKidd "Rise up"
Energiskt, enerverande och småfalskt men låtens monotona rytm sitter som ett klister i skallen.

11. ÖSTERRIKE: Conchita Wurst "Rise like a phoenix"
Enda låten i hela startfältet som ger mig GÅSHUD! Vilken röst, vilken maffig låt. Jag vill åka till Wien på Eurovisionen nästa år.

12. TYSKLAND: Elaiza "Is it right"
Tyvärr tjejer – det känns inte rätt. Ni kan nog passa bra i ett eftermiddagsprogram på TV, Bingolotto eller liknande.

13. SVERIGE: Sanna Nielsen "Undo"
När proffsen sjunger håller publiken andan. Sanna visar tydligt var Eurovisionsdiscokulan ska hänga. Här är sången i fokus utan en massa tramsande runtomkring.

14. FRANKRIKE: TWIN TWIN "Moustache"
Helknäppt på gränsen till parodi. Bara för att det sjungs på franska blir låten bättre än den egentligen förtjänar. Jag kanske ska skaffa mustasch trots allt.


15. RYSSLAND: Tolmachevy Sisters "Shine"
Bakgrundsmuzak som passar utmärkt i hissar och varuhus. Snällt, melodiöst och blekt.


16. ITALIEN: Emma "La Mia Città"
Energiskt och småfarligt. Jag gillar den tuffa attityden och låten känns ovanligt modern i årets startfält.

17. SLOVENIEN: Tinkara Kovač "Round and round"
Bra men anonymt. Jag förstår att flöjten är Tinkara fasta punkt i livet men här är den mest i vägen.

18. FINLAND: Softengine "Something Better"
Vilken askungesaga dessa pojkar får vara med om. Bra jobbat. Borde vara en fördel att ni är ensamma i er indie-genre. PS! jag har satsat 10 euro på att ni kommer topp-4.

19. SPANIEN: Ruth Lorenzo "Dancing in the rain"
Smäktande, traditionell ballad som jag inte kan motstå. Jag bli småförälskad och för en stund glömmer jag vårt kylslagna vårväder.

20. SCHWEIZ: Sebalter "Hunter of stars"
Glatt visslande tog sig Sebalter med fiolen till final. Sött på något vis och passa bra när man vill fly från verkligheten och vardagens vedermödor.

21. UNGERN: András Kállay-Saunders "Running"
Min första favorit i år men den har dalat på listan. Bra sånginsats, tragisk text om barnmisshandel men det är något som saknas i scenframträdandet.

22. MALTA: Firelight "Coming Home"
Trallvänligt och klämmigt med country feeling. En riktig bilkörarlåt. Inte alls så tokigt.

23. DANMARK: Basim "Cliche Love Song"
Perfekt låt för alla under 7 år. Sjunger man ”skuba duba dabda dididaj” borde man kunna räkna hem en dagissuccé.

24. HOLLAND: The Common Linnets "Calm After The Storm"
Tänk att en låt kan vara så bra utan att det händer någonting. ”Less is more”. Heja Holland!

25. SAN MARINO: Valentina Monetta "Maybe"
Traditionell Eurovisionsschlager som överlevt sig själv. Valentina är en jätteduktig jazzsångerska och betydligt intressantare i den genren. Det anskrämliga snäckskalet bakom sångerskan förstår jag mig inte på. Kanske är hon rädd för att regnet ska ta sig in i arenan.

26. STORBRITANNIEN: Molly Smitten-Downes "Children of the Universe"
Det råder en hype kring Storbritanniens bidrag och visst har låten en klo, men den övertygar inte mig. Efter halva låten orkar jag inte höra mer om ”power to the people”.


Photo gallery credits: EBU
Sander Hesterma, Thomas Hanses

Eurovision 2014: Matching drinks for Denmark and The Big Five songs

Some drinks are compulsory on the menu due to tradition, popularity and history. Same goes for Eurovision Song Contest. 'The Big Five' countries are entitled to return to the final year by year, no matter what kind of songs they are coming up with the year before. Fair or unfair – that’s a continuously ongoing discussion. The quality of The Big Five songs is quite good this year and maybe it will be even better if we find the matching drinks for the contestants. But let’s start with the hosting country, Denmark. Due to the victory last year they do not need to pass via the semifinals.

Denmark: Basim "Cliche Love Song"

This song, (plus Latvia’s "Cake To Bake") will for sure be a hit among the kids below 7 years. Everybody can sing along with 'skuba duba dabda dididaj' and the phrase sticks into the mind as a leech. There is no matching drink I can think of for adults. But the kids will get sickly, sweet strawberry lemonade which will give them a sugar shock. Sorry parents but your offsprings have been transformed into ‘cliché babies’ and you have to listen to this song for rest of the summer.     





France: TWIN TWIN "Moustache"

"It doesn’t matter how much money we have, if we don’t have a moustache. A moustache will make us happy and lucky". This is the real cliché song of the year but I definitely don’t want a moustache. However, I like the song but I do need a strong drink after three minutes with the twins and their side kicks. A Bacardi & Coke will do fine (JP – can you help, please?).   
4 cl Bacardi rum
16 cl Coca-Cola
Fill a tall glass completely with ice cubes. Mix the ingredients into the glass and serve with a slice of lemon put on the glass.

 

Germany: Elaiza "Is it right"

Usually it is rather easy to have (some kind of) an opinion about the songs, but not this one. It leaves me completely untouched. On Elaiza's question "Is it right", I have to answer "unfortunately not", in case you intend to reach top-10. Don't be sorry for that. I have an idea where the song might work: afternoon bingo for retired people. Therefore, my drink proposal to you girls is called Bingo.
4 cl vodka
4 cl Mandarine Napoleon
4 cl Bols Apricot Brandy
2 cl frech lemon juice
Mix the ingredients into a high ball glass with ice and top with soda water.


Italy: Emma "La Mia Città"

Rock and roll in Italian. A tough, trendy woman with attitude. What more is needed? Niente. On top of it I like the song. Wouldn’t it be great to celebrate Eurovision somewhere in ‘bella Italia’? The matching drink for Emma is a Flaming Sambuca Shot. If it feels too burning dangerous, you can cool yourself down with a glass of chilled Prosecco.
5 cl black or white Sambuca
3 coffee beans
Put the coffee beans in a shooter and add sambuca. Light the sambuca and let burn for 10 seconds or so. Cover the glass with your hand to extinguish, then inhale the air underneath your hand. Drink the shot.
PS: Emma sings that she ‘hate high heels’ and I’m very curios about what shoes she will be wearing in the final.

Spain: Ruth Lorenzo "Dancing in the rain"

A traditional and beautiful Eurovision ballad. Some may say it’s old fashion but don’t listen to them. Just enjoy the fabulous Ruth while you are sipping on your Martini Rossini.
4 cl Martini Bianco
2 cl peach puree
8 cl cava or some other kind of sparkling wine
Mix and pour into a martini glass. Garnish with a raspberry or strawberry.






United Kingdom: Molly Smitten-Downes "Children of the Universe"

 Nobody knew who Molly was, until she was picked by BBC to represent UK. A cinderella-story and maybe this is a reason for her popularity, especially among the British fans. The song is written by Molly and Swedish Anders Hansson. It’s not bad but the repeating lyrics 'Power to the people' feels nagging after a minute or so. For me this is a 'season-kind-of-song'.  Like Pimm’s is a 'season-kind-of-drink'. To all the people of the Universe and other Molly-fans, let’s say cheers and have a jug of Pimm’s.
250ml Pimm's
1 litre lemonade
1/2 cucumber, chopped
1 apple, cored and chopped
1 orange, sliced
3 strawberries, sliced
Handful fresh mint leaves
Optional ingredients: 1/2 lime, sliced, 1/2 lemon, sliced, 2-3 fresh pineapple rings
Mix all ingredients in a large pitcher. Serve chilled or over ice, but it's better chilled.

Here are all the finalist countries in running order:
1. UKRAINA
2. BELARUS
3. AZERBADIJAN
4. ICELAND
5. NORWAY
6. ROMANIA
7. ARMENIAN
8. MONTENEGRO
9. POLAND
10. GRECECE
11. AUSTRIA
12. GERMANY
13. SWEDEN
14. FRANCE
15. RUSSIA
16. ITALY
17. SLOVENIA
18. FINLAND
19. SPAIN
20.SWITZERLAND
21. HUNGARY
22. MALTA
23. DENMARK
24. THE NETHERLANDS
25. SAN MARINO
26 UNITED KINGDOM