Mystik och melankoli i den sjunkande staden Venedig

Venedig i november och solen visar sig mest hela tiden. Lugnet har sänkt sig över kanalerna och gondoljärerna jobbar på halvfart. Oavsett årstider är Venedig ett populärt resmål och runt Markusplatsen råder ett febrilt fotograferande.

Kanalerna är stadens livsnerv och Vaparetto, vattenbussarna, är förutsättningen för att livet ska fungera. Turisternas favorit är linje nummer 1 som går längs Canal Grande och den är lika viktig för lokalbefolkningen.

Visst är trafiken livlig på de stora kanalerna men inne bland gränderna råder en behaglig tystnad, dag som natt. Efter ett par dagar inser jag att det är avsaknaden av bilar som gör Venedig så tyst.   
 

Det har blivit tre besök i Venedig sedan 2006 och Dorsoduro är favoritstadsdelen att bo i. Det smidigt med kommunikationerna och nära till  Vaparetto-hållplatserna Zattere, Accademia och Salute men ändå bortom turisthotellen myller.

I Dorsoduro pågår vardagslivet och caféerna öppnar tidigt för morgonens första kaffe och croissant eller toast.

Om man promenerar mot Rialto-bron hittar man allt från de traditionella butikerna med turistmasker men också musikaffärer av ett slag som inte längre finns i Sverige.

Gondolernas stad är byggd på vatten. Miljontals träpålar har slagits ned i den sandiga och leriga jorden men de ruttnar allt mer. Venedig beräknas sjunka mellan 1-2 millimeter per år, samtidigt som vattennivån i den venetiansk lagunen runtomkring stiger med ungefär lika mycket. Det kan låta försumbart men i praktiken betyder det att staden dränks av högvatten, 'acqua alta', fler och fler dagar per år. Markusplatsen beräknas vara översvämmade upp till hälften av årets dagar. Ingen trevlig framtid men visst är det en bra grogrund för mystik och melankoli.

Trots att staden går ett sjunkande öde till mötes är översvämningar i källare och entréer inget som venetianarna hetsar upp sig över. Trätrallarna (duckboards) ligger redo att placeras ut. Gummistövlar är ett måste om man ska hålla fötterna torra.

Mer om Venedigs gömda stadsdelar, restauranger och utflykter i kommande blogginlägg.

Foto: Lilian