fredag 18 oktober 2013

På cykel bland rieslingdruvorna i Moseldalen

Är man ute efter en liten höstresa på lämpligt nära avstånd så är Moseldalen ett ypperligt alternativ. Hmm, kanske någon tänker - den resan får väl anstå tills pensionsåldern uppnåtts. Lyssna inte på den myten. Gillar man att cykla på platta, fina cykelvägar, som inte kräver Tour de France-fysik, medan septembersolen lyser, druvorna mognar och Mosel flyter stilla och lugnt, ja då är resmålet perfekt.

Vi hade vår bas i Cochem som ligger ca. 45 minuter med taxi från Frankfurt Hahn eller 2,5 timme med tåg från flygplatsen Frankfurt am Main. Jag hade turen att hitta det fräscha boutique hotellet Villa Vinum med 12 trevligt inredda rum, där Monika och Theodor tar väl hand om gästerna. Har ni svårt med tyska och engelska så pratar Theo flytande finska efter att ha bott i Villmanstrand (Lappenranta) i flera år. 



















Cykling är något som sysselsätter både turister och lokalbefolkning.  Tar man hojen med på tåget är det ingen som ser sur ut. Vi åkte till från Cochem till Wittlich och cyklade sedan därifrån till Bernkastel-Kues. En tur på ca 20 km. Orkar man inte cykla tillbaka finns det även bussar som tar cyklarna på släp.

Pittoreska Bernkastel-Kues är som hämtat ur en broschyr för korsvirkeshus och visst är de vackra med sina frodiga pelargoner.



















Cykelkarta kan vara bra att ha men våra kartläsare hade vissa problem med att tyda den. Själv föredrog jag att kolla in kvaliteten på årets druvor.


















Från Cochem är det ca 15 km till Beilstein. Missa inte att gå in i Saint Josephs klosterkyrka för att titta på den svarta madonnan. Svarta madonnor är relativt ovanliga och det lär enbart finnas ca 500 svarta madonnastatyer och målningar i Europa. Innan man cyklar tillbaka passar det bra med en lunch hos Lipmanns.



















En av huvudorsakerna till att man åker till Moseldalen är givetvis vinet. Nu ska jag slå hål på en annan myt - viner från Mosel är INTE söta. Självklart finns det också söta sådana men framförallt är det fokus på krispiga, torra vita viner med hög syra. Kvaliteten varierar naturligtvis och husviner på karaff är ibland bra, ibland mindre bra. Som alltid får man det man betalar för och eftersom jag anses vara kräsen när det gäller vinval så rekommenderar jag att ni lägger på några € per flaskan och smakupplevelsen blir så mycket bättre. För 20-25 € får man ett toppvin ute på restaurang och med svensk-finländska mått är det ju otroligt billigt. Om man föredrar att göra sitt eget vin så finns det plantor att köpa för hugade oenologer. 



















Slottet Reichsburg håller ett vakande öga över Cochem. Det ursprungliga förstördes helt i slutet av 1600-talet och det nygotiska slottet vi ser idag byggdes av en affärsman vid namn Louis Fréderic Jacques Ravené under senare delen av 1800-talet. Slottet ägs numera av staden Cochem och trots att det är yngre än sin nygotiska uppenbarelse är det väl värt att besöka. Dessutom känner man sig nyttig efter "klättringen", speciellt om man frossat i schnitzel eller Flammkuche till lunch.



















Cochems gamla stadsdel består av smala gränder och ett tidstypiskt torg. Tyvärr är det inte bilfritt och det var stundtals smått kaotiskt med bilar och minibussar som skulle snirkla sig fram.



















På tal om mat - ha inte för stora förväntningar. Vinerna är bättre än maten. Tack vare eminenta tips från hotellägarna kom vi ändå till två riktigt bra restauranger. Restaurang Divino på Hotel Park och Ristorante Castello. Vill man komma bort från schnitzel-dieten så hamnar man lätt i det italienska köket, som verkar vara populärt i området.
 












Har man däremot en förkärlek för söta bakverk och efterrätter - då är Cochem en oas. Har sällan skådat så många konditorier och glassbarer på så liten yta.



















Vill man ha sällskap på sin resa till Moseldalen så är det bra att ta med likasinnade och gärna någon som kan mecka med cykeln ifall sitsen behöver justeras. Det underlättar också ifall sällskapet gillar att dricka vin, äta mat och inte har för ambitiösa kilometermål per dag. I mitt fall fungerade det bra med lillebror Jan-Peter (numera 40 fyllda), fru Nina och Michael.













Det lutar åt att det blir fler resor till Mosel och Cochem. Trots den uppenbara risken att få en fallande kastanj i skallen. Nåt ska man ju ha huvudvärk av - men ska jag vara helt ärlig föredrar jag nog rieslingvinerna.

Foto: Lilian

Inga kommentarer: