Så är jag tillbaka till verkligheten. Ja, i alla fall fysisk men inte mentalt.
Jag har förstått att det är många diskussioner kring årets resultat och man kan ana en viss frustration. Men allt snack om politik, grannröstning och att ”östeuropa” tar över med mera, tycker jag är trams och bara tecken på dåliga förlorare. Just nu verkar några länder fundera på att hoppa av men vi får väl se om det är nåt man kommit ihåg nästa år denhär tiden.
Om man gör en enkel summering av de poäng som finalbidragen fick av de så kallade traditionella västeuropeiska länderna så kommer ni till er förvåning att upptäcka att topp-5-låtarna är exakt desamma. Slutsatsen man kan dra är att väst gillar samma låtar som öst. Det betyder att låtarna i sig är viktigare än att man har en massa grannländer. Jag tycker dessutom att det är dålig geografikunskap att slentrianmässigt kalla Centraleuropa för öst när t.ex. Prag ligger väster om Helsingfors.
Jag tror att ”väst” måste börja fundera över låtvalen. Dessutom måste man jobba för att höja statusen på tävlingen och inte bara fokusera på de nationella finalerna som nu är fallet i många länder – bl.a. i hela Norden. I de nyare deltagarländerna är Eurovision Song Contest en nationell angelägenhet. I dessa länder så känner man också till grannländernas artister och man kan köpa deras skivor. Hur många av er kände till Guri Schanke från Norge eller Drama Queen från Danmark innan torsdagens semifinal? Och har nån av er sett CD-skivor hemma i affärerna med de Nordiska grannländernas nationella melodifestivallåtar? Inte jag.
Däremot är jag enig med att det är så många låtar som deltar i semifinal och final att man inte orkar koncentrera sig och att det är en omöjlighet att komma ihåg låtarna om man inte lyssnat på dem innan tävlingen. Där har nog EBU något att fundera på hur man kan hitta ett nytt koncept. Bl.a. har man pratat om två semifinaler men räcker det?
Jag är fortfarande förundrar över hur dåligt The Ark marknadsfördes under Eurovisionsveckan. De hade en konsert i Helsingfors på onsdagkväll som ingen journalist verkade känna till utom de svenska (som kallade det hela en succéspelning). Men det är väl inte svenskarna som skall övertygas utan alla de andra, så att de har något positivt att rapportera hem. Det i sin tur hade kunna skapa ett större intresse från övriga länders tv-tittare, genererat fler röster och fler sålda Ark-CD’n.
En av mina favoriter, Tyskland, slutade tyvärr på 19:de plats. Det gick bättre för en annan favorit Ungern, som slutade som 9:a och därmed slipper de kvala nästa år. I semifinalen blev kom debuterande Tjeckien på jumboplatsen med 1 poäng. Österrike blev nästsist med 4 poäng. Ofattbart men jag gillar låten ändå.
För övrigt så var det 100.000 människor som såg finalen på storbildsskärmar på Senatstorget i centrala Helsingfors.
1 kommentar:
Du har helt rätt vad gäller den matematiken och håller med dig.
Har nån annars räknat vad resultat skulle blivit i semin om bara de som deltog röstat??
Låt oss dock fundera över hur man löser "problemet" med emigranterna som röstar på fosterlandet. Det gör icke vi proffs men amatörerna är desto fler och här gäller kvantitet framför kvalitet. Enligt källor från Holland så har Turkiet och Armenien legat etta & tvåa de senaste åren i Holland och så väl som jag känner holländare tror jag ej att det är deras smak och stuk. Turkiets poängskörd diskuteras ju bland alla fans och man vet att dom går till final och så skall vi kanske titta oss själva i spegeln vad gäller de finska poängen från Sverige-det finns ju en och annan patriot här.
Tror detta också påverkade semins resultat-det finns inga stora enklaver av schweizare, österikare, danskar, cyprioter, belgare, malteser... i andra länder.
Och varifrån kom Polens höga poäng i semin??
Roger
Skicka en kommentar