Visar inlägg med etikett Jill Johnson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jill Johnson. Visa alla inlägg
fredag 5 februari 2016
Melodifestivalen 2016: Trubbel och fadäser inför deltävling 1
Det har varit en dramatisk vecka i Mellovärlden - innan programmet ens kommit igång. Den stora händelsen kan klassas som en Moldavisk låtbumerang! Anna Books fans får lägga sina röster nån annanstans eftersom hon diskats. Efter 30 sekunder kunde ett alert eurovisionsfan höra att det var samma låt som deltagit i Moldaviens uttagning 2014. Vilken imponerande kunskap som ledde till att stackars Anna inte får tävla! Och deckardrottningen Läckbergs första försök som textförfattare blev till intet men kanske blir det ändå succé för deckar-disco-schlagern "Himmel för två". Låten kan i alla fall spelas fritt redan nu.
Tidigare i veckan fick Charlotte Perrelli hoppa av programledarrollen. Hennes reklamavtal med Comviq bryter mot SVT-reglerverk, vilket SVT missat! Själv undrar jag om det har haft betydelse att konkurrenten Telenor är en av Melodifestivalens huvudsponsorer?
1. Samir & Viktor: "Bada nakna"
Låtskrivare: Fredrik Kempe, David Kreuger, Anderz Wrethov
Kan duon leva upp till fjolårets språkliga succé 'groupie'? Knappast. Det är trots allt imponerande att man lyckades ge ett etablerat ord en helt ny betydelse! Musikaliskt hamnar årets låt i kategorin "tramspopig fotbollsdänga" där tondövhet räknas som talang. Men vad gör väl det om Samir och Viktor lovar bada nakna men först lär de ta svängen via Friends Arena.
2. Pernilla Andersson: "Mitt guld"
Låtskrivare: Pernilla Andersson, Fredrik Rönnqvist
'Singer-songwriter-ballad-med-gitarren-som-partner'. Hamnar säkert på Svensktoppen men låten känns blek jämfört med 2011 då Pernilla sjöng sig till Andra Chansen med "Desperados". Jag har svårt att tro på en repris.
3. Mimi Werner: "Ain't No Good"
Låtskrivare: Mimi Werner, Göran Werner, Marcus Svedin, Jason Saenz
Familjeskriven låt signerad pappa-dotter. Låten har marknadsförts som country men ingifta släktband till Jill Johnson räcker inte. Jag hade hoppats på mycket mera Nashville-feeling. Det här är mainstream-pop.
4. Albin & Mattias: "Rik"
Låtskrivare: Albin Johnsén, Mattias Andréasson
Lite rap, lite copy-paste a la Danny Saucedo. (Mattias är dessutom bokstaven M i gruppen E.M.D där Danny är D). I bagaget har duon hitlåten "Min Soldat" och det kan nog räcka en bit på den fortsatta Mellovägen. Killarna hoppas att vi TV-tittare ska få en energikick och bli så uppspelta att vi börjar kasta chips på varandra. Här vill jag utfärda en varning för fettfläckar i soffan och omkullvälta glas.
5. Anna Book: "Himmel för två" - Diskvalificerad!!
Låtskrivarna Sven-Inge Sjöberg, Lennart Wastesson, Larry Forsberg får stå i skamvrån istället för att gå på efterfest. Text: Camilla Läckberg
6. Robin Bengtsson: "Constellation Prize"
Låtskrivare: Bobby Ljunggren, Henrik Wikström, Mark Hole, Martin Eriksson
Ops - här vaknar jag till för första gången. Bra poplåt med tydligt beat. En artist med munspel är alltid värd några extra poäng. Min favorit och självfallet hoppas jag att Robin går vidare.
7. Ace Wilder: "Don't Worry"
Låtskrivare: Joy Deb, Linnea Deb, Anton Hård af Segerstad, Ace Wilder, Behshad Ashnai
Utmanaren Ace Wilder kom från ingenstans 2014 och höll på att beröva Sanna Nielsen segern med "Busy doin' Nothin'". Det diffade på ynka två poäng. Nu är det slut på underdog-tillvaron och tyvärr saknar jag energin från förra försöket. Rörelsemönstret och scenografin är copy-paste och musikaliskt är det stiltje för mig. Visst är det bra att Ace inte oroar sig. Kan finnas anledning att göra det längre fram.
I övrigt så säger jag "hipp, hipp hurra för Mellon som firar 15 år med deltävlingar". Återstår att se om det fortsätter vara ett "skandalkantat" jubileumsår eller om blamagerna nu är avklarade.
Artistfoton: SVT
Övriga foton och fotokollage: Lilian
#melfest
#escSE
#tramspop
#familjecountry
#deckardiscoschlager
tisdag 15 november 2011
Rutigt och bredbent när Toby Keith uppträdde på Cirkus
Var på Cirkus härom kvällen när prisbelönta countrysångare Toby Keith uppträdde. Killen är ett ständigt återkommande inslag på Countrygalan från Nashville så det var kul att se honom live. Med honom var ett rutinerat gäng musiker men tyvärr skruvades volymen och gitarrerna upp successivt på bekostnad av stämsången och blåssektionens sax, trumpet och trombon. Synd tycker jag.
Oavsett kvalitet och ljudstyrka så var det ett eminent band. Jag gillade hippie-looken hos basisten och gitarristen. Trumpetaren var den enda som såg ut att ha lite latino-feeling och betydligt mer gung i höfterna är Toby själv.
Det kvinnliga inslaget bestod av en körtjej och givetvis av utomordentligt skönsjungande Jill Johnson. Jill och hennes band har hängt med som förband under hela Toby Keith’s Europaturnén.
En del av behållningen med att gå på konsert är att studera människorna. Därför ska man vara ute i god tid för att hinna ta ett glas vin, äta eller dricka en kaffe i godan ro innan. Ett av mina besök på Cirkus var i samband med turkiska Sezen Akzu's konsert för ca 1,5 år sedan. Då bestod publiken självfallet mestadels av turkar, uppklädda till fest med höga klackar och snygga frisyrer plus några få udda individer som jag själv.
Toby Keiths publik är något helt annat. Man skulle kunna säga att hardcore fansen representeras av en bredbent, manlig, blekhyad skara. Dresskoden är med fördel rutig skjorta och Stetsonhatt. Detta är ingen kritik utan ett konstaterande och missförstå mig inte – även jag gillar Toby Keith, och vars band stundtals har ett grymt sväng.
Även om jag inte är jätteinsatt i Toby Keiths repertoar så var det omöjligt att undgå hans megahit ”American Ride” som kom 2009. Givetvis finns den med på repertoaren ännu. Här i en något skakig och grynig filmning.
PS: Jättekul att träffa Azize i restaurangen!
Foto, video: Lilian
Oavsett kvalitet och ljudstyrka så var det ett eminent band. Jag gillade hippie-looken hos basisten och gitarristen. Trumpetaren var den enda som såg ut att ha lite latino-feeling och betydligt mer gung i höfterna är Toby själv.
Toby Keiths publik är något helt annat. Man skulle kunna säga att hardcore fansen representeras av en bredbent, manlig, blekhyad skara. Dresskoden är med fördel rutig skjorta och Stetsonhatt. Detta är ingen kritik utan ett konstaterande och missförstå mig inte – även jag gillar Toby Keith, och vars band stundtals har ett grymt sväng.
Även om jag inte är jätteinsatt i Toby Keiths repertoar så var det omöjligt att undgå hans megahit ”American Ride” som kom 2009. Givetvis finns den med på repertoaren ännu. Här i en något skakig och grynig filmning.
PS: Jättekul att träffa Azize i restaurangen!
Foto, video: Lilian
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


