ESC 2017: Varsågod - menyn för semifinal 2

Charmen med Eurovision Song Contest är mixen av elegans, kitsch, seriositet, ploj. Det bevisades åter igen i tisdags. Förhandssnacket om att Finlands Norma John skulle finnas bland topp-5 i finalen fick ett chockartat slut. Däremot lyckades Demy från Grekland hanka sig vidare. När en medioker låt "kryddas" av två grekiska män i bar överkropp, plaskandes i en plastbassäng, ger det uppenbart mer röster än Norma Johns sofistikerade scenframträdande.

Outgrundliga är alltså Eurovisionens vägar och min tippning med 8 rätt av 10 är jag ändå nöjd med. Hur går det då i semifinal 2? 

1. Serbien: Tijana Bogićević
"In Too Deep" känns som en talande titel. Möjligtvis kan stödröster från Makedonien och Kroatien hjälpa till och höja låten till vattenytan. En vattenstinn schlager-pop-soppa som framförs av en wailade sångerska (hur många sådana finns egentligen?) och det gör mig ungefär lika glad som en blaskig ärtsoppa.

2. Österrike: Nathan Trent
"Running On Air" är lite gullig och som gjord för ett pojkband men Nathan får klara sig ensam på sin löprunda. Slickad, flyktig låt som är borta med vinden innan man hinner blinka. Passa på och ladda kaffekokaren.

3. F.Y.R. Makedonien: Jana Burčeska
Från början gillade jag både låten och videon. Nåt har hänt i Kiev och vi befinner oss i en medioker, halvskum nattklubb i forna östblocket. Hade "Dance Alone" varat 3 minuter till finns risk för att låten utmynnat i ett strippnummer. Vad är dethär för sliskig chokladpudding?  

4. Malta: Claudia Faniello
En klassiskt ballad med en välsjungande artist bör inte underskattas. Bland alla årets ballader är "Breathlessly" den bästa. Jag glädjer mig eftersom det är länge sedan Malta haft ett anständigt bidrag - enligt mitt tycke. Till en ballad som denna rekommenderar jag en klassisk Toast Skagen. FINAL.

5. Rumänien: Ilinca ft. Alex Florea
Var beredd på vokalt kitsch när "Yodel It!" drar igång. En sångcocktail av rap och joddling som skulle kunna användas i en nyproducerad version av 'Sound of music'. En musikalisk galenskap och för att coola ner rekommenderas ispåsar på pannan och en jätteportion glass med tre såser och fem olika strösselvarianter. FINAL.

6. Nederländerna: OG3NE
"Lights and Shadows" är låten som gett mig gåshud från första stund. Efter alla soloframföranden är det befriande med systertrions stämsång. OG3NE kan liknas vid en light version av Dixie Chicks men de är definitivt inga 'chicks'. Fräscht som vårens sparris med ett krispigt rieslingvin. Mums. FINAL.

7. Ungern: Joci Pápai
Engelskan dominerar stort i år och de nationella särarterna är ytterst få. "Origo" är en udda fågel där Joci blandar ungerska med romani och där vi äntligen får musik som inte är gjord i Idol-fabriken. Tack för denna paprikakryddade, mustiga gulaschsoppa. FINAL.
 
8. Danmark: Anja
Efter att ha slickat sopptallriken drabbas jag av koma. Den förstärks under detta bidrag. "Where I Am" sjunger Anja och jag hoppas hon hittat från garderoben till scenen. Har nämligen hört att hon varit i valet och kvalet beträffande färgen på klänningen. Själv är jag på toa eller i köket för att hämta en Unicum eller en Jägermeister för att inte somna.

9. Irland: Brendan Murray
"Dying to Try" är en vacker melodi som skulle vinna på en sångare med större pondus. Nu blir det istället som Junior Eurovision - tävlingen för åldrarna 9-14 år. En ljummen välling är inget som fungerar en torsdagskväll hur söt flaskan än är.

10. San Marino: Valentina Monetta & Jimmie Wilson
Lilla San Marino har inte så många artister och för fjärde gången får Valentina vara deras representant - nu i sällskap av Jimmie Wilson. Låtskrivarveteranen Ralph Siegel har jobbat hårt och sett till att "Spirit Of The Night" är årets låt sett till antalet tonartshöjningar. Här serveras ett buffébord av popcorn, chips, ostbågar, jordnötter, jordnötsringar, salta pinnar och läskeblask.

11. Kroatien: Jacques Houdek
Varje omgång av eurovisionen bör innehålla en operaflirt. I "My Friend" växlar Jacques mellan att vara operatenor och europopsångare. Som lyssnare blir man smått schizofren. Ett av årets kitschbidrag som kräver en smörgåstårta med extra allt, dekorerad med skinka, lax, räkor och salami. Operans attraktionskraft ska dock inte underskattas och jag tror på FINAL.

12. Norge: JOWST
En norsk DJ, som är folkskygg och helst går i mask, har blivit kompis med en Voice-deltagare. Tillsammans kokar de ihop en torskgryta som kallas electropop och resultatet blir "Grab The Moment". Låten är på gränsen till "hypermodern" efter San Marios 80-talspop och Kroatiens operahybrid. FINAL

13. Schweiz: Timebelle
"Apollo" är en Adele-inspirerad dussinvara. Timebelles sångerska, Miruna Manescu, vädjar till den grekiska guden och det kan nog behövas assistans uppifrån för att nå finalen. Bara nu inte Apollo får en kycklingchock av den brandgula klänningen. Välj själv om ni vill ha en engelsk fish n chips eller en schweizisk raclette.

14. Vitryssland: Naviband
"Story of My Life" är semifinalens pigga-upp-mig-låt. Framförd med frenesi och klämkäcka heja-rop på ryska. Jag tolkar texten som en 3-minuters självbiografi där duon verkar ha det hejsan-hoppsan-kul hela tiden. Släng in en näve multivitaminpiller, lyssna och snart är ert humör också på topp. FINAL.

15. Bulgarien: Kristian Kostov
Här har vi en av vinnaraspiranter. Kristian är yngsta i år med sina 16 år. Har deltagit i ryska Voice Kids och haft Dima Bilan som coach. Eftersom Ryssland inte deltar så kan vi räkna med massivt stöd från den ryska diasporan. Kanske kan det till och med bli vinst för snygga, schangtila "Beautiful Mess".  Då blir det en afternoon tea i Sofia nästa år. FINAL.

16. Litauen: Fusedmarc
"Rain Of Revolution" är en lovande titel och Litauens Lilla My gör sitt bästa för att vara en souldiva. Det går sådär. Blåsriffen dränks av hennes gapiga skrikande. Det sjungs om 'rythm of soul' men någon soul-food ser jag inte skymten av och det blir pyttipanna av allt. Gitarristen till vänster - vad gör han där egentligen?

17. Estland: Koit Toome & Laura
I "Lost in Verona" har Estlands Romeo och Julia gjort slut men fortsätter drömma om en romans i Verona. Under tiden lyssnar de på sina schlageridoler från 90-talet och det hela mynnar ut i en duett som inte verkar kunna reparera förhållandet. Istället går de och äter en lövbiff med bearnaisesås och pommes frites. Eftersom Estland ligger strategiskt på slutet och låten andas nostalgi så tror jag på FINAL.

18. Israel: IMRI
Kvällens snyggaste kille sjunger "I Feel Alive", en Zelmerlöw-liknade låt men långt ifrån Måns' röstsäkerhet. Sist ut och det kan eventuellt kompensera för falsksången och ta Israel vidare men detta är en av kvällens osäkra kort. Ta en meze-tallrik - något för alla smaker. Gissar ändå på FINAL.

Följande länder gick till final från tisdagens semi 1:
Sverige, Australien, Belgien, Azerbajdzjan, Portugal, Grekland, Polen, Moldavien, Cypern, Armenien.

Melodifestivalen 2017: Dags att återerövra musiken

Veckan som gått har präglats av mycket tyckande och indignerade, frustrerade kommentarer och artiklar. Orsaken - Loreens tog sig inte direkt till final med sitt "Statements", ett bidrag som hon själv och många andra kallar ett "performance".

Min fråga är - 'Vart är vi på väg?'
Är Melodifestivalen fortfarande en musiktävling där låtskrivare tävlar med sina alster och artister sjunger dessa? Min definition av en musiktävling är att musiken är i centrum. Det innebär att lyssna till en låt, t.ex. på radion, och få en känsla för musiken utan yttre distraktion, dvs. utan scenshow, dans och andra attribut. Detta ger mig en möjlighet att avgöra om jag gillar eller inte gillar låten.

I Melodifestivalen finns det alltid många åsikter om bidragen och så ska det vara. Tack och lov att vi tycker olika och har en varierande musiksmak.
Jag vill ändå att tävlingen fortsättningsvis ska vara musiktävlingen så därför slår jag ett slag för ÅTERERÖVRA MUSIKEN i Melodifestivalen och ACCEPTERA att folk tycker olika. Bara för att det finns folk som inte tycker att "performance" är detsamma som Melodifestivalen så är det onödigt att klassa dessa som underlägsna, okultiverade och mindre musikvetande med ifrågasatt smak.

I Andra Chansen är det inte bara Loreen som gör en performance. Det gör även gruppen De Vet Du och till viss del också Dismissed. Dock i olika genrer. Kanske läge att hitta alternativa scener till dessa tävlande. Här är några förslag:
- Loreen - utmärkt bidrag för Dansens Hus. Kanske kan hon få en plats i Cirkus Cirkör.
- De Vet Du - Varför inte en lokalrevyn i Borlänge, Torsland, Arlöv eller annan småstadsmetropol.
- Dismissed - En show och musikscen som Boulevardteatern, Studio Lederman, Olympiateatern. Samtliga i Stockholm men det finns säker motsvarande i Göteborg och Malmö.

Personligen tycker jag det är ganska enkelt. En bra låt är en bra låt och sen är smaken som baken och vi har rätta att tycka olika. Kommentarer som att "folket borde inte få rösta" hör inte hemma i en demokrati.

PS. Ett 'statement' från min horisont: Överlag så bör den politiska infiltrationen i denna tävling och Eurovision Song Contest ses över. Här är vi definitivt på väg åt ett håll som tål att ifrågasättas. 

Foto: SVT, Lilian
Kollage och bearbetning: Lilian

Melodifestivalen 2017: Från kärleksrap till skramlig glamrock

3 kvinnor, 3 män och ett androgynt glamrockband. En Timberlake-kopia, solstolspop, kärleksrap, Eurovision-hopkok och kvasi-etno. Genusperspektivet får godkänt liksom den musikaliska genrebredden i andra deltävlingen. Problemet är att de flesta låtarna saknar utstrålning. Jag drabbas av tristess och dysterhet. Först vid låt 5 återvänder livsglädjen, om endast för 3 minuter av glamrock. Nästa vecka vill jag ha spänning, glädje och färgstarka äventyr.

1. Mariette – ”A Million Years”
Låtskrivare: Thomas G:son, Johanna Jansson, Peter Boström, Mariette Hansson, Jenny Hansson
Mariette deltog 2015 med ”Don't Stop Believing” som jag minns som ett pompöst, dystert stycke. Denna gång består låten av ett hopkok på ”Euforia” och ”Only Teardrops” (Emmelie de Forest 2013). Oförargligt och helt okej. Hoppas Mariette behåller glasögonen på. Snyggt och ger ytterligare karaktär åt artisten och - kanske till låten. Det behövs.
Mitt betyg: En flaska 80-kronors fransk vinblandning till ”The Swedish Queen of dreadlocks”. 

2. Roger Pontare – ”Himmel och hav”
Låtskrivare: Thomas G:son, Alexzandra Wickman
För er kännedom så har jag skickat ett brev till shamanernas överguru om att de omgående bör uppdatera sin Spotify-lista. Tillbakagången för denna typ av kvasi-etnolåtar startade år 2000 med ”När vindarna viskar mitt namn”. Eftersom Post-Nord har leveransproblem så har meddelandet även framförts per fax.
Mitt betyg: Jag drabbas av ohämmad lust att göra bastuved av det brummande blåsinstrumentet i bakgrunden.

3. Etzia – ”Up”
Låtskrivare: Johnny Sanchez, Hanif Sabzevari, Simon Gribbe, Erica Haylett
Låten kunde ha blivit årets sommarplåga. Ingredienserna finns och jag associerar till sol, strand, sliskiga paraplydrinkar, after beach. Men Etzias röst saknar engagemang och energi. Trots textens ”up-up-up” blir det bara en utdragen landsvägskörning.
Mitt betyg: Vilse bland skog och åkrar. Havet ligger visst åt andra hållet.

4. Allyawan – ”Vart har du vart”
Låtskrivare: Masse Salazar, Samuel Nazari
Medioker, banal text paketerat i ett rappande emballage. Plötsligt framstår förra veckans Charlotte Perrelli-text som självbiografisk lyrik hemmahörande i Svenska Akademin.  
Mitt betyg: Kvällens kisspaus."Vart (det heter VAR)? På toaletten"

5. Dismissed – ”Hearts Align”
Låtskrivare: Ola Salo, Peter Kvint
Till att börja med vill jag säga att det är alldeles för lite rock i Melodifestivalen – förmodligen på bekostnad av rappande pajaserilåtar. Smått yrvaket hajar jag därför till när Dismissed tar ton. Kvällens första låt som får passera utan kritik. Jag tänker absolut inte ’avfärda’ bandets normbrytande, coola och sminkade image.
Mitt betyg: Skramlig glamrock kan aldrig vara fel. 

6. Lisa Ajax – ”I Don’t Give A”
Låtskrivare: Ola Svensson, Linnea Deb, Joy Deb, Anton Hård af Segerstad
Melodifestivalen måste vara den maximala egotrippen. Lisa utnyttjar sina tre minuter och nöjer sig inte enbart med att sjunga – hon vill också synas i storbild bakom sig själv. Jag glömmer låten och börjar tänka på tandblekning.
Mitt betyg: Rumstempererat mineralvatten. Jag har hört att kaffe, rött vin och Coca Cola inte är bra för tandemaljen.

7. Benjamin Ingrosso – ”Good Lovin' ” 
Låtskrivare: Benjamin Ingrosso, Louis Schoorl, Matt Parad
Jag är nog inte det enda som associerar till Justin Timberlake och det får ses som ett gott betyg för Ingrosso. Musik, oavsett tidsepok, består ju ofta av plagiat, omskrivningar och upprepningar. Nu hoppas jag bara det inte blir för mycket upprepande av danstramserier á la Saade. Låten räcker gott och väl som den är. Mitt betyg: Vad passar bättre än en prosecco till denna halvitalienare. För att nå champagnenivå krävs dock en hel del mer.  

Foto: SVT
Kollage: Lilian