Staden är också känd för att ha två av Sydafrikas mest omtalade och excentriska bokaffärer. I övrigt måste jag nog säga att Hermanus rykte är något överdrivet och stan gjorde inget djupare intryck på mig.En viss bedagad charteranda vilar över ett flertal etablissemang och delar av besökarna.
Kapstaden kommer jag gärna tillbaka till. Mycket återstår att titta på, bland annat museer som vi inte hunnit med. Å andra sidan har vi hunnit med en massa annat. T.ex. lunch hemma hos Bruce Robertson (tack Annika!).
Bruce är en av landets mest kända kockar och kan väl jämföras med Jamie Oliver. Numera har han sålt av sina restauranger och erbjuder luncher hemma hos sig i Scarborough. Max 12 personer får plats per dukning och samtliga råvaror kommer från en radie om 12 km.
Jag har nog aldrig träffat på så trevlig och öppenhjärtiga människor som under denna resa. Det gäller alla - oavsett hudfärg. Det har varit intressanta samtal om allt från politik, tjuvjakt på noshörningens betar, ANC:s problem med korruptionen och sin historia, jordbrukarnas situation till Audrey, vår servitris på nyårsaftonen, som berättade om sina sju år med drogproblem.
Säger hejdå till Mr. Nelson Mandela. Hans ande kommer att leva kvar länge än även om han knappast är nöjd med allt han ser som sker i detta land.
TACK också till det fantastiska ressällskapet!
En fråga som vi alla ställt oss många gånger under dessa två veckor - varifrån kommer alla svenskar?Foton: Lilian
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar