fredag 18 oktober 2013

På cykel bland rieslingdruvorna i Moseldalen

Är man ute efter en liten höstresa på lämpligt nära avstånd så är Moseldalen ett ypperligt alternativ. Hmm, kanske någon tänker - den resan får väl anstå tills pensionsåldern uppnåtts. Lyssna inte på den myten. Gillar man att cykla på platta, fina cykelvägar, som inte kräver Tour de France-fysik, medan septembersolen lyser, druvorna mognar och Mosel flyter stilla och lugnt, ja då är resmålet perfekt.

Vi hade vår bas i Cochem som ligger ca. 45 minuter med taxi från Frankfurt Hahn eller 2,5 timme med tåg från flygplatsen Frankfurt am Main. Jag hade turen att hitta det fräscha boutique hotellet Villa Vinum med 12 trevligt inredda rum, där Monika och Theodor tar väl hand om gästerna. Har ni svårt med tyska och engelska så pratar Theo flytande finska efter att ha bott i Villmanstrand (Lappenranta) i flera år. 



















Cykling är något som sysselsätter både turister och lokalbefolkning.  Tar man hojen med på tåget är det ingen som ser sur ut. Vi åkte till från Cochem till Wittlich och cyklade sedan därifrån till Bernkastel-Kues. En tur på ca 20 km. Orkar man inte cykla tillbaka finns det även bussar som tar cyklarna på släp.

Pittoreska Bernkastel-Kues är som hämtat ur en broschyr för korsvirkeshus och visst är de vackra med sina frodiga pelargoner.



















Cykelkarta kan vara bra att ha men våra kartläsare hade vissa problem med att tyda den. Själv föredrog jag att kolla in kvaliteten på årets druvor.


















Från Cochem är det ca 15 km till Beilstein. Missa inte att gå in i Saint Josephs klosterkyrka för att titta på den svarta madonnan. Svarta madonnor är relativt ovanliga och det lär enbart finnas ca 500 svarta madonnastatyer och målningar i Europa. Innan man cyklar tillbaka passar det bra med en lunch hos Lipmanns.



















En av huvudorsakerna till att man åker till Moseldalen är givetvis vinet. Nu ska jag slå hål på en annan myt - viner från Mosel är INTE söta. Självklart finns det också söta sådana men framförallt är det fokus på krispiga, torra vita viner med hög syra. Kvaliteten varierar naturligtvis och husviner på karaff är ibland bra, ibland mindre bra. Som alltid får man det man betalar för och eftersom jag anses vara kräsen när det gäller vinval så rekommenderar jag att ni lägger på några € per flaskan och smakupplevelsen blir så mycket bättre. För 20-25 € får man ett toppvin ute på restaurang och med svensk-finländska mått är det ju otroligt billigt. Om man föredrar att göra sitt eget vin så finns det plantor att köpa för hugade oenologer. 



















Slottet Reichsburg håller ett vakande öga över Cochem. Det ursprungliga förstördes helt i slutet av 1600-talet och det nygotiska slottet vi ser idag byggdes av en affärsman vid namn Louis Fréderic Jacques Ravené under senare delen av 1800-talet. Slottet ägs numera av staden Cochem och trots att det är yngre än sin nygotiska uppenbarelse är det väl värt att besöka. Dessutom känner man sig nyttig efter "klättringen", speciellt om man frossat i schnitzel eller Flammkuche till lunch.



















Cochems gamla stadsdel består av smala gränder och ett tidstypiskt torg. Tyvärr är det inte bilfritt och det var stundtals smått kaotiskt med bilar och minibussar som skulle snirkla sig fram.



















På tal om mat - ha inte för stora förväntningar. Vinerna är bättre än maten. Tack vare eminenta tips från hotellägarna kom vi ändå till två riktigt bra restauranger. Restaurang Divino på Hotel Park och Ristorante Castello. Vill man komma bort från schnitzel-dieten så hamnar man lätt i det italienska köket, som verkar vara populärt i området.
 












Har man däremot en förkärlek för söta bakverk och efterrätter - då är Cochem en oas. Har sällan skådat så många konditorier och glassbarer på så liten yta.



















Vill man ha sällskap på sin resa till Moseldalen så är det bra att ta med likasinnade och gärna någon som kan mecka med cykeln ifall sitsen behöver justeras. Det underlättar också ifall sällskapet gillar att dricka vin, äta mat och inte har för ambitiösa kilometermål per dag. I mitt fall fungerade det bra med lillebror Jan-Peter (numera 40 fyllda), fru Nina och Michael.













Det lutar åt att det blir fler resor till Mosel och Cochem. Trots den uppenbara risken att få en fallande kastanj i skallen. Nåt ska man ju ha huvudvärk av - men ska jag vara helt ärlig föredrar jag nog rieslingvinerna.

Foto: Lilian

Stoppa den musikaliska demoleringen av Grammofonarkivet!

Är vi på väg mot en musikalisk katastrof i klass med förstörelsen av Klarakvarteren på 50-60-talet? Risken finns om Sveriges Public Service, dvs. Sveriges Radio och TV, får fortsätta sina besparingar och neddragningar gällande Grammofonarkivet. Som betalare av TV-licensen ser jag mig faktisk som delägare i detta musikaliska kulturarv och motsätter mig det utveckling som nu pågår.

Sverige vill gärna marknadsföra sig som en av de ledande musiknationerna i världen. Vi har enormt duktiga låtskrivare, producenter och artister i de flesta genrer, från populärmusik till opera och annan klassisk musik. Ska dessa musikaliska ambassadörers inspelningar riskera att inte dokumenteras till eftervärlden? Och vad händer med det enorma material som finns i arkivet ifall det inte tas om hand? Ytterst är det Sveriges regering som måste ta sitt ansvar. Det går inte att skryta med det ’svenska musikundret’ när det behagar er. Nu får ni faktiskt visa att ni menar allvar med att musiken är en viktig exportprodukt och tar tillvara det som bidrar till att skapa en positiv Sverigebild.


För många år sedan, när jag studerade på Kulturvetarlinjen, praktiserade jag ett antal månader på Sveriges Radio. Jag tillbringade många timmar av denna praktik i grammofonarkivet. Vad man än skulle göra i programväg hamnade man i detta enorma och välorganiserade arkiv, ett radiohusets nervcentra. Hittade man inte själv fick man hjälp av experterna som jobbade i arkivet. Jag undrar hur många som finns kvar idag efter alla besparingar.

Visste ni att:
  • Grammofonarkivet torde vara det tredje största i världen efter Library of Congress i Washington och BBC:s skivarkiv i Storbritannien.
  • Stora delar av den musik som finns i Grammofonarkivet finns inte att tillgå på Spotify och Itunes.
  • Arkivet grundades 1928 och innehåller både svensk och internationell musik och unika inspelningar som inte finns någon annanstans.
  • Information om Grammofonarkivet lyser med sin frånvaro på SVT :s och SR:s hemsida . Varför?
Med facit i hand är nog de flesta eniga om att de gamla Klarakvarteren, och andra stadskärnor i städer runtom i Sverige, gick en död till mötes som de ansvariga förhoppningsvis ångrar idag. Arkitektoniska kulturarv ersattes av en deprimerande ”arkitektur brutal”. Det är dags att vi lär av våra misstag och räddar vår tidigare och framtida musikarv medan tid finns. Åtminstone jag vill att musik i alla dess former och format ska bevaras för framtida generationer.

Tycker du jag och många andra - skriv under och sprid vidare denna namninsamling:
http://musikskatt.se/

Läsvärda inlägg:
www.dik.se/nyheter/2012/dec/regeringen-maaste-ta-ansvar-foer-grammofonarkivet/
www.svd.se/kultur/ligger-ansvaret-for-historien-pa-oss-skivnordar_8595798.svd
www.musikerforbundet.se/7-aktuellt/149-det-svenska-musikundret-v%C3%A4xer.html

Foto: Lilian, SVT

tisdag 8 oktober 2013

Junior MGP 2013: Hoppet lever om en ny schlagergeneration!

För första gången har jag varit med om en tävling för sjungande juniorer. Det tillhör en "schlagerfasters" plikt att vara på plats när brorsdottern uppträder. MGP eller Junior Melodi Grand Prix gick av stapeln i Helsingfors 5 oktober. Marie Brunell och kompisarna Ida och Lotta Emmes kallar sig Poppisarna och deras bidrag "Rymden" var andra bidraget ut i lördagens direktsända final.

Vinnare blev tjejduon Ella-Fina från Larsmo. Ella Svarvar och Josefin Asplund sjöng om "En Stjärna" och låten handlar om deras drömidoler. Nu kanske de själv får bli föremål för andra ungdomars drömmar efter vinsten i MGP 2013. Grattis!


Resultatet röstades fram av en jury samt av TV-tittarna (50/50). Jury bestod av Krippe Westerling (sångare i bandet Satin Circus), Krista Siegfrids (Finlands ESC-representant 2013), Frida Andersson (sångare och låtskrivare och just nu aktuell i Sverige på Svensktoppen), Patric Sarin (producent och låtskrivare). Krista fick äran att lämna över kuvertet med deras röster till programledarna.

Helhetsbilden är viktig, vilket juryn också påpekade. Om jag nu ska 'tycka till', och med risk för att vara part i målet, så hade Poppisarna helt klart de tuffaste och bäst matchande kläderna. Överlag hade jag önskat mer av den  'röda tråden' och kopplingen till bidragens karaktär och låttexter när det gäller klädval. Kanske finns det anledning att erbjuda lite rådgivning inför kommande MGP-säsonger... 
Jag vill ge en eloge till den proffsiga och fartfyllda produktionen och de likaledes fartfyllda och avslappnade programledarna Anna-Karin Siegfrids och Jonathan "Jontti" Granbacka. De har dragit ett stort lass genom hela MGP-processen allt sedan uttagningen av låtarna i maj, genom sommarläger med finalisterna, skivinspelning i augusti och mycket mer.


Oberoende av vem som vann så kan jag tänka mig att samtliga tio finalister haft en superupplevelse och fått ett minne för livet. Tänk bara att få stå på scenen i direktsändning, spela in en CD, bli sångcoachad, lära sig agera på scenen och bli stylad och sminkad. För oss andra, och speciellt för "schlagerfastrar", så finns det gott hopp om att intresset för schlager och eurovisionen lever vidare även med kommande generationer.


Resultatet i MGP 2013:1) Ella-Fina från larsom med låten "En stjärna" (juryns favorit)
2) Nora&Ursula från Nykarleby med låten "Den du egentligen är" (publikens favorit)
3) Elin från Vasa med "En vän"
4) Duoble M från Sibbo med "Trött på vintern"
5) Poppisarna från Kronoby med låten "Rymden"

Bidragen 6-10 fick ingen placering. Dessa var:
Amanda: "Tiden går"
Linn & Nikke: "Vill du ha världen"
Martta: "Min hobby är min häst"
Mersina: "Ett exemplar"
The Unknown: "Sommarns bris"

MGP anordnades av YLE:s finlandssvenska redaktion och för att delta ska man vara mellan 8-15 år. Det är ingen Idol-tävling eftersom det krävs att deltagarna själva skrivit sin låt.


Kul med MGP - men nog tar det på krafterna - både för artister och medföljande familj.

Lyssna på låtarna HÄR

Foto: Lilian
Källa: YLE