Eurovision 2013: Hur smakar låtarna som tar gräddfilen till finalen?

Det finns några länder som tar VIP-ingången direkt till final: Sverige som vinnarland 2012 och The Big Five, som är Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Italien och Spanien. Om man är Eurovision-VIP förväntar jag mig också att maten är i Guide Michelin klass. För mig räknas Frankrike, Spaniel och Italien till några av världens bästa mat- och vinländer. Tyskland och Storbritannien är ju inte lika kända för sina kulinariska kök men kanske kan musiken ändå nå oanade höjder.
Vill du läsa om smakerna i semifinal 2 så hittar du dem HÄR.
Föredrar du en kulinarisk resa genom semifinal 1 så finns den HÄR.

Sverige: Robin Stjernberg "You"
Charmiga Robin tog sig till finalen trots att han var en 'andra-chansen-artist'. Han hade tränat och övat - precis som kockarna i Svenska Kocklandslaget. "You" är klassisk men har ändå något nytt över sig liknade husmanskost som en innekock 'tvistat' till.  "You" är som en griskind. Husmanskost men ack så trendigt. Rätten finns i olika versioner på var och varannan restaurang här i Malmö. Lyssna HÄR.

Tyskland: Cascada "Glorious"
Med en låt som heter Glorious är förväntningar höga. På dansgolvet i Euroclub är Cascadas låt outstanding. Jag kan se mig själv skaka loss och sjunga 'Glorious' med slutna ögon. Det är glatt och förutsägbart som en ungsbakad laxrätt med vitvinssås, dekorerad med färgglada granatäppelkärnor. Gott med lagom finess och du vet vad du får. Lyssna HÄR.

Storbritannien: Bonnie Tyler "Believe In Me"
För mig är Bonnie Tyler en tonårsupplevelse och hennes hits från 80-talet en del av min uppväxt. Bonnie a la 2013 känns modern trots sitt klassika balladsnitt. Det är lite countrymusik och feel-good-stämmning. Det kräver mat som man mår bra av. Inte för tungt, viss finess men inte för komplicerat. Såsom vårens primörer, sparris med limeaioli och parmesanost. Klassisk mat men lika gott när våren är här.

Frankrike: Amandine Bourgeois "L'enfer Et Moi" (= Hell And Me)
Dramatisk låt med en svart gotisk underton. Jag hoppas Amandine inte är lika skrämmande i verkligheten som i videon. Låten känns komplicerad som en fransk meny. Eftersom jag inte kan franska har jag ingen aning om vad jag beställer. Det som avgör är framförandet på scenen. Detsamma gäller maten. Först när tallriken kommer på bordet och jag tagit första tuggan vet jag om mitt menyval var rätt. Lyssna HÄR.

Italien: Marco Mengoni "L'Essenziale" (= The Essential)
Smäktande italiensk schlager i Eros Ramazotti genren. Jag faller som en fura även om Marco egentligen inte levererar något unikt och nytt. Kan detta vara en vinnare? Här finns romantik med sydeuropeisk hetta. Det är som en Pasta Arrabiata. Ser inte så märkvärdig ut men en klassiker. Vid första tugga känner man inte kryddningen i såsen men så börjar chilismaken hetta till i munnen. Toppa med rucola och nyriven parmesan. Mums. Lyssna HÄR.

Spanien: ESDM "Contigo Hasta El Final" (= With You Until The End)
Jag blir smått överraskad när låten börjar. Jag förväntar mig något spanskinspirerat men istället tror jag mig hamnat på en irländsk bar. Låten går från ballad till midtempo. ESDM är ett rockband som blandar friskt och kryddar med rockgitarr. Det är tapas med fisk, kött och vegetariskt - precis som det ska. Men jag förstår inte varför man måste dricka Guinness. Jag hade föredragit ett rött Tempranillovin. Lyssna HÄR.

Min slutsats är att Eurovisionens VIP-länder har ansträngt sig lite extra i år men de når inte upp till Guide Michelin nivå. Bra jobbat och fortsätt i samma stil. Håll er till era respektive matkulturer om ni inte väljer att göra som Tyskland och Sverige som satsar på crossover rätter.