På besök i kontrasternas Grekland

Har spenderat några dagar i kontrasternas land, Grekland. Underbart slippa snöslask och minusgrader till förmån för en sporadisk sol och apelsiner som mognar i träden.

Men det finns annat som är mindre trevligt. Sopberget som bara växer och man kan undra om det ska bli julstädat på gatorna eller inte. Jag vet inte om det bekymra befolkningen eller om de slutat se sopeländet medan sitter och sippar sitt kaffe på de otaliga kaféerna. Tid är ingen bristvara och en kopp kaffe eller frappé kan räcka länge. Kanske inte så konstigt med tanke på att ungdomsarbetslösheten, upp till 25 år, ligger på 50%. I Sverige är den ca 23% och i Finland på ca 19% (Ekonomifakta).

Bagerierna bakar sina Kourabiedes såsom sig bör inför julen och pudersockerstillverkarna har ett uppsving i produktionen. En annan industri som ser ut att må bra är tobaksindustrin. En skärpt lag som förbjuder rökning i alla inomhusmiljöer, utan undantag, infördes 1 september 2010 men året efter lättade man på den eftersom landet befinner sig i kris. Så rökandet fortgår i oförminskad styrka.

Molnen hopar sig i horisonten och lokalbussarna i Patra, där jag befinner mig, har information på tyska. Stopp heter numera "Wagen halt" istället för "Τρόλεϊ στάση" och det lär knappast bidrar till förbättrade relationer mellan Tyskland och Grekland. Kanske är tysktalande bussar en del av villkoren från EU-trojkan och ett sätt att påminna grekerna om bidragspengarna. Om EU tror att det skapar någon form av tacksamhet eller solidaritet så misstar man sig på den grekiska mentaliteten. Här känns det som att gemene man helst vill vända unionen ryggen men det är politikerna som stretar emot. Man kan i alla fall glädja sig över den varma vintern. Oljepriset är skyhögt men nu klarar man av att hålla ca 18 grader inomhus utan att slå på centralvärmen. 

Struts-, sebra- eller giraffpolitik. Låter det vara osagt men nog är det ett kontrastfyllt land som jag inte kan låta bli att fascineras av och fortsättningsvis tycker är underbart på något sätt. Det är en kombination av ljuvliga apelsinträd och växande sopberg.

Foto: Lilian

Vinter i Stockholm och julfirande i Aten hägrar

Snökaos i Stockholm. Det vräker ner och blåsten gör att alla vägar drivar igen. Som vanligt har vi lyckats glömma att vi bor i ett land som varje år drabbas av ”fenomenet” vinter. Fenomenet förorsakar som vanligt trafikkaos, oplogade gator och plumsande i snödrivor.

Det kanske inte är så konstigt att vi gärna förtränger vinterns ankomst. Speciellt om man tillhör den del av populationen som borde vara född i ett sydligare land eller har bott söderöver i ett tidigare liv. Kanske är det därför som det är så underbart att "fly" från julen till mindre juliga trakter. Så blir det i år och på lördag landar jag i Aten.

Kommer att bo i närheten av Monasteraki men innan dess hinner jag med en tur till hamnstaden Patra.

Vilken kontrast mot Finland och Singsby utanför Vasa, där jag var förra helgen.
Ingen brist på snö där heller. 

Cykelturerna får vänta till våren. 

Foton: Lilian

Förälskad i Lissabon – en miniguide

Det regnar och kullerstenarna i Alfama är slippriga av höstlöv men det påverkar inte min förtjusning. Efter mitt femte besök i staden har nog förälskelsen övergått i kärlek. ’Jag är lika kär nu som då’ sjunger Tomas Ledin och jag tror att han menar Lissabon. 

Fördelen med att regnet öser ner är att det blir många besök på ’små-hål-i-väggen-ställen’. Att kunna inmundiga en öl för 1 euro är ju på gränsen till gratis. Dagen efter sken solen och det var skönt sitta ut på Parca do Comércio trots priser på svensk nivå.

Ruffiga, färgglada och pompösa byggnaderna. Breda avenyer och slingriga gränder. Lätt att gå vilse trots karta men vad gör det när det leder till en lite restaurangpärla som jag inte hade en aning om att fanns.

Tapas på Meson Andaluz blev en perfekt fredagslunch, med bland annat välhängd Jamón Serrano.

En annan dag blev det lunch med lysrörsbelysning och lokala tanter och farbröder på O Eurico Casa de Pasto. Mamma i familjen steker fisk och vispar omelett medan dottern serverar och pappa tar betalt. Utsökt till budgetpris - 39 euro för 4 personer inklusive vin i box.

Jag upplever portugiserna som behagliga och ganska tillbakadragna. I fadon kommer den känslosamma sidan till uttryck. Jag drar paralleller till finnar och finsk tango. Det finns oräkneliga fadorestauranger och vissa kan kännas ganska turistiska. Coração de Alfama i stadsdelen Alfama är av det genuina slaget. Maten var helt okej men på ett ställe som detta är det helhetsupplevelsen och musiken som gäller.

Prisvärt till toppkvalitet är Restaurant A Travessa, som är inhyst i ett före detta nunnekloster. Att hitta hit är inte lätt och men det är värt ansträngningen. Detta är nog den bästa mat jag ätit någonsin i Portugal. Man betalar ett fast pris för förrätten och då kommer det in ett antal olika smårätter. Sen beställer man huvudrätt som består av en gudomlig fisk – i mitt fall tonfisk men det finns också kött av olika slag. Till det en eller flera flaskor portugisiskt rött och notan hamnar på angenäma 60 euro per person.
www.atravessa.com

Att hyra lägenhet kan rekommenderas. Denna gång blev det ett par nätter på traditionsrika hotell Avenida Palace vars väggar andas historia och bedagad charm. Därefter blev det en natt, som gav mersmak, på  Internacional Design Hotel, också med toppenläge vid Rossio platsen.

Våningsplanen har olika teman. Jag bodde på buddistisk ZEN. Nästa gång kanske det blir BEAT eller POP. Varje rum har ett namn och det finns små kluriga ordspråk lite här och var. Jag brukar vara skeptisk till s.k. boutiquehotell men här har man tänkt till. Ett besök i deras bar rekommenderas för de som inte bor där.
www.idesignhotel.com/se

Ett annat boendealternativ inför nästa resa är charmiga Solar dos Mouros, som ligger bland gränderna i Alfama. Från sviten högst upp, via en smal spiraltrappa, har man en vidunderlig vy över Lissabon.
www.solardosmouros.com/hotel-overview.html

Runt hörnet från hotellet ligger den trevliga restaurangen och vinbaren Costa do Castelo Bar das Imagens.

Lissabon är som ett galleri där oväntade väggdekorationer kan dyka upp lite här och var.   

Lissabon utan spårvagnar vore som Venedig utan kanaler.

Restaurang & bartips:

O Eurico Casa de Pasto. Adress: Largo de Sao Cristovao 3
A Travessa. Adress: Travessa do Convento das Bernardas 12
Costa do Castelo Bar das Imagens. Adress: Calçada Marquês Tancos 1b
Stasha Restaurante. Rua Gáveas 29
Mesón Andaluz Restaurant. Adress: Travessa do Alecrim 4
Restaurante Coração de Alfama. Adress: Travessa Almargem 4

Lilians lilla Berlin-guide med restaurangtips

Fyra dagar i Berlin. Nej, det räcker inte. Nästa gång vill jag stanna en månad så att jag har tid att cykla runt och gå vilse i den ena stadsdelen efter den andra i denna vidsträckta stad. Här finns restauranger för alla smakriktningar, från currywurstkiosker till lokala schnitzelhak till trendiga innekrogar.

Gamla öst eller gamla väst – var ska man bo? För det första är det inte så lätt att veta var muren gick och kontrasterna mellan öst-väst håller på att suddas ut. Jag bodde i Mitte, nära Checkpoint Charlie och Gendarmenmarkt och det var smidigt med gångavstånd till många sevärdheter.

På Museuminsel är koncentrationen av museerna hög. Här kan en av världens vackraste kvinnobyster beskådas. Egyptiska Nerferti från 1300-talet f.Kr. är värt ett besök på Neues Museum.  Bredvid ligger Pergamonmuseet med grekiska tempel, romerska kolonner, Nebukadnessars tronsal från Babylonien. Imponerande byggnadsverk från en annan tidsålder. www.neues-museum.de

Kontrasten blir maximal när man kommer till Potsdamer Platz med dess moderna, spektakulära arkitektur som tillkommit efter murens fall. Ta hissen upp till 24:de våningen upp och beundra Berlin från ovan. Adress: Potsdamer Platz 1.

Vid konserthuset på Gendarmenmarkt fanns röda mattan på plats varje dag. Vid torget ligger också den klassiska restaurangen Lutter & Wegner med Wienerschnitzel som specialitet.  Dessutom har de en egen vinkollektion och jag rekommenderar deras sekt.  Ett mycket trevligt bubbelvin.

Kreutzberg verkar vara stadsdelen som är mest inne just nu, åtminstone räknat i antal restaurangtips som jag läst mig till. Zur Kleinen Markthalle är allt annat än trendigt men gemytligt och lokalt med grillad kyckling som specialitet. Jag brukar inte äta skinnet men här var det knaprigt och smaken superb. Känner man för ett besök på en gaybar efter middagen med extrem-kitschig inredning, då är Roses på Oranienstraße 18 helt rätt. Notera discokulan på toaletten.

En kontrast till bohemiska Kreutzberg är Charlottenburg med sitt pampiga slott. Som så många andra byggnader förstördes det delvis under kriget. Möbler och interiör har kompletterats från slotten i Potsdam och Berlin som inte längre existerar.

Muren föll 1989 men ett antal diktatorer finns kvar i världen. Det blir man påmind om vid Checkpoint Charlie. Bokaffären i Kreutzberg gör i alla fall sitt för att protestera mot inskränkthet och politiska avarter.

Vid nästa vistelse ska jag tillbringa mer tid i stadsdelen Prenzlauer Berg. Min snabbvisit till Kollwitzplatz gav mersmak.

Jag vet inte om det berodde på tidpunkten men staden kändes väldigt lugn och stundtals var gatorna både folk- och trafiktomma. I alla fall om man undvek kaoset vid Hauptbahnhof, Kurfürstendamm eller hamnade mitt i ett de många byggprojekten som pågår.

Jag skulle kunna tänka mig en ny tur till Berlin i februari. Om inte annat för att lyssna till legendariska ’disco-chics’ som Kool & The Gang, Sister Sledges, Chic och Earth Wind & Fire.

Tyska Turistbyrån har tagit fram en app där resenärer röstat fram de 100 bästa sevärdheterna i Tyskland. Jag rekommenderar att ni laddar ner denna mobila reseguide. Finns både för iPhone och Android.

Restauranger som jag besökte:
Lutter & Wegner:  Charlottenstrasse 56. Orginalrestaurangen i Mitte vid Gendarmenmarkt. Det finns även en filial vid Potsdamer Platz och i Charlottenburg.
www.l-w-berlin.de

Zur Kleinen Markthalle: Legiendamm 32 i Kreuzberg.
www.zur-kleinen-markthalle.de


Restaurant Oranium: Oranienburger Str 34/34 (nära synagogan) i Mitte. Bra för lunch och gångavstånd från Museuminsel.
www.oranium.de 

Matavdelningen (food court) på varuhuset KaDeWe. Perfekt för lunch men undvik lördagar.
www.kadewe.de/en/gourmet/bars_restaurants_services 

Restaurant SOLAR, Stresemannstraße 76 i Mitte. Trendig med superb utsikt över staden. Kan vara svår att hitta så kolla kartan. DJ’s vissa dagar i veckan. Har även en hipp bar. Lugnaste kvällen är söndag.
www.solarberlin.com 

Potemkin Restaurant är en kvarterskrog precis vid U-Bahn Viktoria-Luise-Platz 5. Inget exceptionellt men hygglig, bra mat i ryska anda och stora portioner. Lokal stämning.
www.potemkin-restaurant.de

Foto: Lilian

Hösten 2012 med OGAE Sweden, SMusK och Chaka

Melodifestivalstempen börjar stiga så smått samtidigt som höstlöven faller och utomhustemperaturen sjunker allt närmare noll. Idag har vi fått veta att Gina Dirawi gör come back som programledare och Danny blir hennes side kick. Det hade ju knappast varit smart av Danny att ställa upp i tävlingen för tredje året i rad. Men jag antar att många Danny-beundrare är nöjda  med att se honom i rutan åter igen.

Chaka Kahn vet knappast vad Eurovisionen är. Det må vara hänt - hon tituleras istället Queen of Funk, något som hon och hennes band bevisade när de spelade för ett utsålt Hamburger Börs förra veckan. En riktig höjdare tyckte både jag och resten i publiken. Damen var i toppform och i helt annat skick än vid hennes förra Stockholmsbesök när konserten fick avbrytas eftersom Chaka befann sig i någon annan sfär.

I toppform var också den tillfälligt återuppståndne teknologiska studentorkestern SMusK, som firade 50 år förra helgen. Det blev en hejdundrande konsert och efterföljande fest med gamla och mindre gamla musikanter. Jag hade blåst dammet ur trumpeten och det blev en deja vu tillställningen. Inte kändes det som 25 år sedan Kia och jag ägnade oss åt studentikosa aktiviteter.

Synnerligen alert var Lys Assia som gästade Melodifestivalklubbens / OGAE Sweden årliga event som gick av stapeln på Sundbyholms Travbana 13 oktober. 88 år är tanten och som första vinnare av Eurovision Song Contest 1956 är hon en legend. Lys har ingen tanke på pensionera sig och i år ställer hon upp i den Schweiziska uttagningen tillsammans med fyra rappare. Eller som Lys uttryckte det: "Jag har gott om tid att sova sen". Det påminde jag mig själv om när jag återvände från min tillfälliga Eskilstuna-vistelse som eventarrangör tillsammans med Stefan, Karina och Micke. 16 timmars sömn på fyra nätter satte sina spår.

Bland de yngre förmågorna som deltog var Birgitta Haukdal (Island 2003), Sinplus (Schweiz 2012), Glen Vella (Malta 2011), Joan Franka (Holland 2012) och Esther Hart (Holland 2003).

Eskilstunas största stjärna är utan tvekan Towa Carson (76 år) och hon och Lys passade på att socialisera i samband med röda-mattan-mottagning i Stadshuset. Vilka söta och snygga damer. Hoppas man själv är lika snygg och pigg vid motsvarade ålder.

PS: Undrar hur lång tid det kommer att ta innan det surrar romansrykten mellan Gina och Danny.....

Foton: Lilian, Tor & JP (Radio International)

Stockholm Pride 2012: Cypriotisk schlager-eufori med irländsk kryddning

Schlagerkvällen på Pridefestivalen 2012 blev en euforisk tillställning med grekisk-cypriotisk touch och irländsk kryddning. Ungefär så är min sammanfattning efter gårdagens maratonschlager i  Pride parken i Tantolunden.

Två set och mer än fyra timmar av musik under ledning av värdarna Robert Fux och Mathias Holmgren. Det är nästan mer än man klara av.

Själv anlände jag direkt från Arlanda och missade tyvärr början av showen och därmed Estlands Ott Lepland. Ott representerade Estland i årets Eurovision med den underbara balladen ”Kuula”.

Som oftast så sparar man storstjärnorna till sist. Om det rent musikaliskt är det bästa får var och en avgöra. Folkhavet, bestående av tusentals besökare (har inte sett några siffror ännu) började puttra rejält när årets grekiska Eurovisionprinsessa, Eleftheria Eleftheriou, äntrade scenen i stilig, svart cocktailklänning och Ascot-huvudbonad. Det var ”Aphrodisiac” för hela slanten.

Eleftheria kommer från Cypern och nästa Eurovisionprinsessa på scenen var också från Cypern. Ivi Adamo – örikets representant i Baku. Då började publiken närma sig kokpunkten och händerna vajade till ”La la love”. Ivi fick 12 poäng från Sverige i årets Eurovision Song Contest och hennes låt har blivit en stor sommarhit i Sverige.

Efter Ivi övergick kokpunkten i hysteri – åtminstone bland tonårstjejerna som stod längst framme vid scenkanten. Jedward, alias studsbollarna från Irland, hjular in på scenen. I vanlig ordning pratar de i munnen på varandra och stage divar till vakternas förskräckelse medan tjejerna vid scenkanten skriker värre än någonsin. Programledaren Robert Fux har fullt sjå med att få överrösta skriken och konstaterar att det är första gången som det råder Beatles-hysteri på Stockholm Pride. Jedward gör sina Eurovisionhits från i år och ifjol, ”Waterline” och ”Lipstick”, och gör allt för att slippa lämna scenen.

Sist ut denna kväll är The Swedish Queen of Eurovision: Loreen. Lite försenad på grund av tekniska arrangemang skrider hon in på scenen i en svart designad munkjacksliknande outfit. Hon ackompanjeras av trummor, cello och violin. Det blir en avantgardistisk improvisation av ”Euphoria” som sedan följs av den vanliga versionen. Jag konstaterar åter igen att Loreen är en fantastisk artist som klarar av att förnya sin vinnarlåt varje gång hon står på scenen.

Musik är i regel bäst den är live och gårdagens husband var Hallå Hela Pressen, som stod för en förtjänstfull insats. Övriga artister som uppträdde var bland annat: Nina & Kim från Friends, Sean Banan, Amy Diamond, Da Buzz, Jessica Folcker, Stockholm Syndrome, Sonja Aldén, Star Pilots, Eric Amarillo, Dilba, Marie Lindberg, Mimi Oh, Linda Sundblad med flera.

Foto: Lilian, JP at Radio International